Allt fler demenssjuka bor kvar hemma. En ny rapport från Socialstyrelsen visar att de anhöriga står för merparten av omsorgen och enligt utredaren, docent Lennarth Johansson är "gränsen för hur mycket närstående kan göra snart nådd".
Anhörigstödet har visserligen förbättrats i de flesta kommuner men de anhöriga bär ett enormt ansvar. Om de insatser som nu utförs av närstående i hemmet istället skulle göras av betald personal skulle samhällets kostnader för demenssjuka öka med 40 miljarder.
Svårt ta hjälp
Ingbritt Hultkvist har varit där, och kan ge sin bild av hur komplex problematiken är. Å ena sidan anhörigvårdare som kan bågna under den fysiskt och psykiskt krävande arbetsuppgiften att ta hand om sin svårt sjuka livskamrat eller närstående, å andra sidan en livssituation där man kanske inte vill släppa in någon alls, inte förmår ta emot någon hjälp utifrån.
- Som anhörig kan det vara svårt att ta emot hjälp, även om den finns att få. Det är fortfarande belagt med skam att ha en man eller fru som gör konstiga saker och även om man tar emot avlastning kan det vara svårt att koppla av. Efter tio minuter är man där, i tanken: "hur går det hemma?"
De anhörigas dag
Det finns en grupp som blir allt större, men ändå är förhållandevis osynlig; de anhöriga som vårdar sina demenssjuka som bor kvar hemma. - Man tror att man är helt ensam om att ha det som man har det och det kan vara svårt att ta emot hjälp utifrån. Ändå har det hänt väldigt mycket de senaste åren, säger Ingbritt Hultkvist, som under många år vårdade sin Alzheimerssjuke man.
Så jobbar vi med nyheter