"Vartenda år har vi gått på Båtsmanshöjden och suktat och dreglat. Att kunna köpa något här fanns inte på kartan."
Vi pratas vid dagen efter kontraktsskrivningen. Alf Hörberg sitter i Stockholm, där han bott sedan slutet av 1970-talet. I 27 år har han varit klarinettist i Kungliga Filharmonikerna.
– Och så kan man plussa på tio som ständig vikarie, så 37 år blir det ju, som jag varit knuten mer eller mindre, till Konserthuset i Stockholm.
Alf Hörberg och hans sambo Ulrika Westerberg är nya ägare till Båtsmanshöjden 3.
Men nu är det Vimmerby som hägrar. Reaktionen när han satt och bostadssurfade och blicken fastnade på kulturhusen på Båtsmanshöjden, som lagts ut till försäljning, var av det euforiska slaget.
– Det var en slump. Jag satt och scrollade eftersom vi en längre tid haft planer på att förändra vårt boende lite. Dels har vi tänkt sälja vår lägenhet i Vällingby och köpa något mindre i stan (Stockholm, red. anm.) dels vill vi hitta ett ställe där min sambo Ulrika, som är konstnär, kan ha ateljé i huset.
Att det huset skulle ligga på Båtsmanshöjden ”hemma i Vimmerby” var inget du trodde?
– Absolut inte, vi har inga kontakter där, men när det för en gångs skull kom ut en fastighet där så råkade jag se det. Vi har gått och tittat på Båtsmanshöjden vartenda år, gått runt där och suktat och dreglat.
Vad är det som är så speciellt med Båtsmanshöjden?
– Till att börja med var jag aldrig där i min barndom, jag visste inte att det fanns. Det var långt fram i livet jag var där första gången och tänkte ”det här är inte sant, är det här i centrala Vimmerby”. Det var en total aha-upplevelse. Det är supermysigt, som en 1700-talsoas mitt i stan med gammaldags gatsten. Som ett litet mikroskopiskt bytorg.
Alf Hörberg och Ulrika Westerberg har köpt det större av de hus som samtidigt låg ute till försäljning. Huset är byggt tidigt 1800-tal.
– Det är ju en helt annan känsla att komma in i ett gammalt hus, än ett modernt hus, även om det kan ha sina fördelar. Det är besjälat på något vis, man känner att här har det hänt massor av saker, det har en historia, väggarna liksom pratar med en. Båda spelar ganska mycket barockmusik, och det kommer att hänga ihop fint med huset.
Alf Hörberg har i närmare fyra decennier varit knuten till Kungliga Filharmonikerna. Nu frilansar han sedan två år.
Alf Hörberg inledde sin långa musikerbana med studier vid Framnäs Musikhögskola i Piteå och har sedan haft förmånen att få spela på världens största scener, såsom Carnegie Hall i New York, Musikverein i Wien och Operahuset i Sydney, bara för att nämna några. För två år sedan sa han upp sig från ”Fillan”, som han säger.
– Jag blir 69 i år, och hade kunnat vara kvar fram till dess, men jag kände att jag vill göra mer i livet än att spela i orkester. Nu frilansar jag. Att jag ”gått i p-ordet” vill jag inte säga, för då är det ingen som ringer.
Musik har varit hela hans yrkesliv.
– Jag jobbade två månader som nattportier på stadshotellet 1975 – det är det enda "riktiga" jobb jag har haft. Jag har inte tjänat pengar på något annat än att spela klarinett, som frilansare, i olika orkestrar och i Filharmonikerna.
Att både han och sambon jobbar, och tänker fortsätta med det några år till, gör att de inte bosätter sig permanent i Vimmerby.
– Tanken är en etta i Stockholm och Båtsmanshöjden i Vimmerby, och en del pendlande. I takt med att vi blir äldre och vill ta det lite lugnare kommer det att bli mer Vimmerby.
Alf Hörberg och hans sambo Ulrika Westerberg är nya ägare till Båtsmanshöjden 3.
Vad tänker ni göra med huset?
– Inte så mycket. Mer få fram den inneboende karaktären än förändra. Det kan, eller får, vi inte göra heller. Det är inget hus man river ut köket ur. Ulrika är duktig på äggtempera, så det kan bli lite ny färg, här och där.
Och ni tänker ta in kultur i kulturhuset?
– Ja, att Ulrika kan ha sin ateljé i ett av rummen på bottenvåningen är fantastiskt. Hon har dessutom varit väldigt inne på att köpa ett byggnadsvårdshus, så det här passar perfekt. Vi har en idé om att ha dörrarna öppna sommartid, så folk kan komma och titta på hennes konst, men det blir ett galleri med oregelbundna tider. Soliga dagar, när vi är där.
Inga konserter på Båtsmanstorget?
– Haha, det har jag inga planer på direkt, vi får se.
Du flyttade som tonåring – känns det lite som att komma hem?
– Absolut. Redan 2005 köpte jag och min dåvarande fru en villa i Rumskulla, för att jag ville ha ett ställe i Vimmerby kommun och få lite tid med mina föräldrar, som börjat bli gamla. Villan i Rumskulla har jag kvar, under en övergångstid. Men att förvärva det här huset är något stort, allt har trillat på plats.
En liten idyll som inte ens alla Vimmerbybor sett från insidan. "Jag var aldrig här som barn, det var först långt fram i livet jag såg Båtsmanshöjden för första gången", säger Alf Hörberg.