Löthgänget 1973. Bilden är tagen med självutlösare i skogen bakom huset Löth i Yxered. Från vänster Micke Roupe, Olle Borg, Eva Brandin, Pecka Sandholm och Anders Lagerman. "Vi var bara ett gäng kompisar som ville bo ihop, att det blev just Småland var ren slump", säger Anders Lagerman.
"Slumpen styr." Det säger Anders Lagerman, och fortsätter:
– Vi kunde lika gärna ha hamnat i Värmland, Hälsingland eller var som helst. Men nu hamnade vi i Yxered, tack vare slumpen fick jag det liv jag har, med min fru och mina barn. Det blev bra.
En annons i tidningen Land, om ett hus i Löth, Yxered, slumpade iväg honom och kompisarna Eva Brandin, Micke Roupe, Olle Borg och Pecka Sandholm till något nytt. Åtta rum och kök. Bostadsjakten var över. Här skulle de bo. Våren 1972 packade de folkabussen och lämnade Älvsjö och Bandhagen. Den yngsta i gänget var 16, Anders äldst med sina 22 år.
De renoverade, köpte huset efter ett år, lärde sig odla, inredde verkstad där de jobbade med läderhantverk, det fanns hur mycket jobb som helst, svamp i skogen och alltid en öppen dörr för ortsbor som var positivt nyfikna på de långhåriga Stockholmarna. Livet lekte.
Lätt att dra till med ordet kollektiv. Men så tänkte de inte, säger Anders.
– Det var inte konstigare än att vi var ett gäng kompisar som ville bo ihop. Det var kul och vi levde väldigt billigt. Delade på allt. Skulle vi köpa en tvättmaskin betalade man tjugo procent av den, men hade hundra procent tillgång till den. Hade vi en styckad gris i frysen och gott om potatis överlevde vi. Raggmunk kan man laga flera gånger i veckan.
Huset de bodde i var en avstyckad bondgård. Inledningsvis hyrde de huset, men snart slog de till och köpte det. Här lägger de om taket.
I SVT:s årliga dokumentär "Året var", den här gången 1972, fick Löthgänget vara med för att illustrera den starka "gröna-vågen-rörelsen" under tidigt sjuttiotal. När Elina Lööw, dotter till kompisar i det stora sociala nätverket runt Löthgänget, såg tv-inslaget kom idén om att göra en dokumentär.
– Jag fick eld i rumpan, kan man säga. Jag har alltid varit intresserad av film, särskilt dokumentärer, min man Ville Söderberg brinner också för film. Vi ville göra något tillsammans och där fanns de där kompisarna till mina föräldrar, ett gäng vuxna som varit en självklar del av min familj och mitt liv så länge jag kan minnas. Jag tänkte bara "jag måste gör en film om dem innan min stora idol Tom Alandh snor den här idén!"
Rymdkollektivet, Elina Lööw och Ville Söderberg, har gjort sin första film tillsammans. "Man har en idé från början, vad filmen ska handla om, sedan är det som filmen får sitt eget liv och visar oss vart vi är på väg. Det var en häftig erfarenhet."
Elina Lööw är uppvuxen i Hylta, Södra Vi. Gick i skola i Rumskulla och Vimmerby.
– Min pappa är också från Älvsjö, min mamma från Västervik, så de träffades i Småland. Jag flyttade 2004, när jag skulle fylla 20, och har bott de senaste tio åren i Stockholm. Som kompisbarn i den här storfamiljen har jag förstås en fördel, när vi intervjuat dem. Ville har ju också lärt känna dem och det har gjort att de kunnat öppna upp.
Titeln på dokumentären blev "Löthgänget – en film om vänskap". Elina och Ville, som jobbar under namnet Rymdkollektivet i sina gemensamma projekt, har haft tillgång till Super8-filmer, mycket foton och en uppsjö av minnen från de där åren som Anders Lagerman beskriver som "de bästa".
– Filmen andas väldigt mycket dåtid. Även om vi intervjuar dem i nutid så är det koncentrerat till de här åren. Men vänskap är själva röda tråden, både i det verkliga livet – att vi har delat det med dem – men också i skildringen i filmen. Man har en idé från början om vad filmen ska handla om, men det är som att den har sitt eget liv och visar oss vart vi är på väg, säger Elina.
– Det började med att vi skulle göra en skildring av deras historia tillsammans, men ju mer filmen växte, desto mer började vi båda förstå att det här handlade mer om vänskapen än deras erfarenhet att bo ihop, det blev något större, säger Ville.
Löthgänget 2005, när man hälsade på Micke Roupe och hans fru Pia i deras hus i bergen norr om Malaga. "Alla hade med sina familjer och barn, det var runt 30 personer på den resan." Från vänster: Pecka Sandholm, Olle Borg, Eva Brandin, Micke Roupe och Anders Lagerman.
När 70-tal växlade över till 80-tal började flera i gänget att bilda familj, huset såldes, men de gamla vännerna har bott kvar i Småland, bortsett från Micke Roupe, som flyttade till Malaga. Han avled 2013.
Efter mer än 50 år är vänskapen lika stark som då, och kretsen har utvidgats med barn, barnbarn, kompisars kompisar och deras familjer.
– Det här gänget har alltid varit bra på att hitta tillfällen att ses, man firar födelsedagar, spelar bowling, gör resor och utflykter, säger Elina.
Den 20 juli är Vimmerby Bio abonnerad för premiärvisning av filmen.
– Visar det sig att det blir stort intresse, vilket förstås vore kul, kan det bli flera gånger, säger Elina Lööw.
Anders Lagerman är förstås en av de som ser fram emot filmpremiären.
– Vi har haft en kul historia ihop, det ska bli spännande att se det på film.
Höst och 1970-tal. Olle Borg, Micke Roupe och Anders Lagerman på utflykt till Uddekvarn.