"Det här är en stolthet som jag köpte när vi hade flyttat in", säger Carl Abrahamsson och pekar på en karta över Östergötland och Småland, som daterar tillbaka till 1666.
Carl Abrahamsson välkomnar Vimmerby Tidning in i det stora, gamla trähuset som ligger på Storgatan. Vi slår oss ner i ett välfyllt bibliotek – med böcker från golv till tak.
– Förra året blev jag 55 och har bott i Stockholm i hela mitt liv, bott i samma lägenhet i 28 år. Det krymper liksom och vi har så mycket grejer, böcker och så. Så det var nog lite grann det där att ska man göra något så är det nu när man fortfarande har lite kraft kvar.
Att det skulle bli Vimmerby som skulle bli deras nya hemstad visste de inte då.
– Jag har alltid gillat trähus, så vi började hemnetknarka och åkte runt lite grann. Det här huset låg ute och det var det som man hela tiden kom tillbaka till. Den dragningskraften tror jag att man måste ta på allvar om man är seriös med att flytta, säger Calle, som han kallas.
De åkte och tittade på Borgmästargården och förälskelsen var total. Efter att ha träffat husets dåvarande ägare stod det snart klart att det gamla trähuset skulle bli den nya hemadressen och dit Calle gjorde sin tredje flytt någonsin i livet.
Att byta storstadsliv mot småstad beskriver han som en trevlig chock.
– Några av de saker jag varit trött på är att Stockholm växer, det blir mer högljutt rent volymmässigt, smutsigare, stressigare och mer trafik.
Men att bosätta sig långt ut på landet och bli "skogsmullar" var inget de var sugna på.
– Huset drog men sen har Vimmerby visat sig vara över förväntan, verkligen. För oss känns det som ett paradis.
Den äldsta delen av Borgmästargården är från 1728 och Vanessa och Carl har redan börjat förbereda sig mentalt för ett 300årsjubileum 2028.
Vem är då dessa två, relativt nyblivna, Vimmerbybor? Calles fru Vanessa är amerikanska, psykoanalytiker och psykolog. Calle själv började sin yrkeskarriär som journalist och har sedan dess fortsatt med det skrivna ordet i olika form, men också med musik och film. Den gemensamma nämnaren för alla hans företaganden är kultur och då gärna kultur som mer kan beskrivas som "underground". Som ung skapade han sitt egen fanzine.
– Att ha ett eget fanzine var enormt kul och det var lite en dörröppnare. Det var inte så svårt att nå fram till de rockstjärnor som man tyckte var spännande. Det var egentligen bara att knacka på dörren efter konserten, så var det på den tiden i alla fall.
Vanessa Sinclair och Carl Abrahamsson utanför Borgmästargården.
2015 släppte han filmen "INGENTING ÄR SANT, ALLTING ÄR MÖJLIGT – EN LITEN FILM OM FREDDIE WADLING". En film som bygger på super8-filmer som han filmade av Wadlings band Blue for Two 1987, och sedan filmade samma material men under 2013.
– Han var typexemplet på en person som jag känt under väldigt lång tid och som bottnar i mitt journalistiska arbete men som snabbt blev en vänskap. Så har det varit med många människor jag träffat.
Senare under året släpper Carl Abrahamsson sin första roman skriven på svenska. "Jag var så stolt, som småländsk lokalpatriot, när jag gick till Björn Stridh på Thornbergs foto. Han tog mitt officiella författarporträtt", berättar han.
Calle skriver också romaner. Just nu håller han på med sin första på svenska – tidigare har han skrivit på engelska.
– På engelska skriver jag mer satiriskt och humoristiskt, lite som det jag gillar att läsa på engelska. Men det svenska är mycket mer litterärt och högtravande på något sätt, vilket har naturligtvis att göra med min respekt för det. Det här är en roman som handlar om den dystopiska framtiden, Sverige efter katastroferna.
Du skriver och jobbar med kultur på olika sätt. Hur kändes det att lämna den större kulturscenen i Stockholm?
– Det är en rimlig fråga och jag tror det spökade lite grann i tankarna innan vi konkret fattade beslutet. Men jag kände mig så färdig med det. Jag har fyllt min kvot med konserter för längesen. Vi tittar på film varje dag, det gör man ju hemma. Sen går vi minst en gång i veckan på bion här.
"Matsalen är i det närmast oförändrad sen borgmästartiden. Det är möblerna som fanns då. I samlingarna finns också en kostym från borgmästaren och lite sånt, som har fått vara kvar" berättar Carl Abrahamsson.
Lugnet i småstaden Vimmerby har gjort Carl Abrahamsson ännu mer kreativ och produktiv. "Det har påverkat mig extremt positivt och kreativt".
