Amanda står för motiven och Josefine gör det mesta runt omkring. I slutet av juli sjösatte de sin idé och den första omgången designade muggar lanserades. Med dem hoppas duon på att nå ut och inspirera människor till att göra det de brinner för.

– Vi hoppas att sprida glädje, få folk att våga chansa på det de är bra på och kanske påverka någon som sitter hemma i en vrå. Muggar är det vi startat med först men det kommer att komma olika saker efterhand, berättar Josefine.

Båda vimmerbytjejer berättar att de varit med om tuffa perioder och att projektet kommer av att de ville vända dem till något positivt.

– Jag gillar inte ordet utmattning men det var det det handlade om, säger Josefine.

– Man har mycket press på sig och själv vill jag prestera till max i vad jag än gör. Man svarar "det är klart att jag fixar det" till allt. Sedan kommer man till en gräns då det inte går längre, då det som varit självklart var det inte längre. Bara att kliva upp ur sängen och gå ut och träffa folk var ibland som att bestiga Mount Everest. Vi ville vända och lyfta upp det positiva.

För Amanda kom vändningen när hon upptäckte måleriet.

– I december förra året sa min kropp nej och därefter har jag tampas med psykisk ohälsa. Jag hade ingen ork till något. Mitt i allt var det en nära vän till mig som gav mig penslar, färg och papper. Där och då började jag faktiskt måla ibland och jag insåg att det var ett sätt för mig att koppla av på. Terapi för själen. Nu gillar jag färgglada målningar och hoppas att fler ska våga att testa måleri, det behöver inte bli bra, det är bara att måla precis vad man känner i stunden. Jag hoppas att mina målningar ska sprida glädje, även om jag själv inte ser dem som speciellt bra så blir jag ändå glad för jag vet att de hjälpt och hjälper mig att gå framåt istället för bakåt.

Idén till projektet kom efter att Josefine varit hemma hos Amanda och sett målningarna.

– ”Wow vilka häftiga tavlor” sa jag till henne när jag fick se dem. Sedan satt jag en sommarkväll och tänkte, jag hade alltid velat starta något eget men inte vetat riktigt vad, då kom jag att tänka på hennes målningar.

Eftersom tjejerna tidigare haft företag ihop och drivit caféet i Gästgivarehagen var samarbetet naturligt.

– Amanda var tveksam till en början men jag bad henne lita på mig, det fanns inget att förlora. Vi ville det skulle handla om något mer än bara bilder, att det skulle finnas ett budskap som vi båda stod för och därav kom "alla kan något". Ofta får man kanske höra vad man inte är bra på och inte lika ofta att man är bra på något.

Trots att det knappt gått en månad har responsen inte väntat på sig och till helgen är de inbjudna att prata på Knastorp Kafé.

– Vi har fått väldigt positiv respons och Amandas bilder har gått hem något otroligt. På söndag ska de som kommer få höra varför vi startade detta. Vi kommer också att trycka på att alla kan någonting och att man ska våga tro på det man tycker är kul. Är du bra på att sticka gör det. Skit i vad folk tycker och säger.

Exakt vad som kommer hända framöver men en sak är de tydliga med.

– Varken Amanda eller jag klarar att ha måsten på oss så vi tar det i våran takt. Är vi redo för ett nytt motiv? Nya produkter? Det verkar som att folk att förstår det. Det kan bli föreläsningar framöver, vi får båda känna efter lite.