Annika Högbergs hörselskada kom smygande redan i unga år. Hon fick sin första hörapparat 1998. I början av 2009 försämrades hennes hörsel, av okänd orsak, på höger öra, det som varit "bra". Allt blev jobbigt. Inte minst det sociala samspelet med andra människor. Hon vet precis på vilka restauranger som det inte går att delta i ett samtal vid bordet. Som kommunpolitiker vet hon att plenisalen är en omöjlig ljudmiljö med sina stenväggar och högt i tak. Prata i telefon gick inte.
- Jag hörde ljud, men inte vad personen i andra änden sa.
Som flitig och duktig läppläsare har hon lurat såväl sig själv som andra att hon hört bättre än hon gjort. "Jag förstod inte hur illa jag hörde. Inte förrän nu", säger hon med ett snett leende.
"Det är en frihetskänsla att höra igen"
Musik var oljud, fåglarna hade tystnat och äggklockan var det ingen mening att ställa. Annika Högberg hörde den ändå inte. Men ett implantat har gett henne både hörsel och nytt liv. - Så stort är det. Det är som jag varit instängd i en burk och någon äntligen lyft på locket.
Så jobbar vi med nyheter