När Sissi Lindström Andersson i Vimmerby fick veta att hon hade bröstcancer 2004 började hon storstäda. Det skulle åtminstone vara rent, efter henne.
– Den reaktionen, att man tror att man ska dö är väldigt vanlig. Men det är inte alla som förstår vilka frågor man har, all rädsla och ångest man går igenom. Det är därför det finns så stort behov att träffa andra, säger hon.
Bröstcancerföreningen i Kalmar län fanns sedan länge, men Sissi Lindström Andersson och några andra kvinnor tyckte det blev lite i längsta laget att åka på möten ända till Kalmar.
– Vi startade en grupp i Vimmerby 2005, vi ingår i länsföreningen. De första två åren körde vi ihop med Västervik, men sedan var vi så många att det funkade bra att dela upp oss.
För den som är nyopererad och kämpar med efterbehandlingsbiverkningar, eller brottas med alla möjliga funderingar, är det förstås skönt att få svaret ”tio år”, eller rentav ”trettio år” när man frågar en medsyster hur länge sedan det är hon opererades.
– Man känner att man förmedlar hopp. Och det är en av alla de saker som är så fina med bröstcancergruppen. Vi pratar om allt, ger varandra tips och råd, skrattar massor och gråter ibland. Vi har verkligen tid för varandra och förstår på ett sätt som man bara gör när man själv fått diagnosen, säger Sissi, som varit gruppledare och fortfarande tycker att bröstcancergruppen ger kraft, trots att det gått 14 år sedan hon opererades.
Gruppen består av ett 25-tal aktiva medlemmar som träffas för vattengympa med utbildade ledare, månadsmöten och ofta gör man studiebesök som likaväl kan handla om kunskap som guldkant och flärd.
Varje år får omkring 8 000 diagnosen bröstcancer. Cirka 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som är kvinnans vanligaste cancerform. Drygt 20 insjuknar, varje dag.
– Det är inte helt enkelt att nå ut till de som nyligen insjuknat, att vi finns till och kan stötta. Vi märker också att de som är lite yngre gärna söker information och gemenskap på andra sätt, man är inte lika intresserad av att vara med i en förening. Men vi välkomnar verkligen alla, det är en tuff resa efter cancer och själv har jag haft väldigt stor glädje av att våga vara öppen.
Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj under oktober väcker blandade känslor.
– Det tunga är att man blir påmind om det, och vi är många som inte vill se galan, exempelvis. Man har inte riktigt det behovet. Det positiva är förstås alla pengar som kommer in och bidrar till forskning och behandling.