Redan 2006 konstaterade Länsstyrelsen i en undersökning att det finns dioxiner och pentaklorfenoler kvar i marken efter den sågverksverksamhet som bedrevs vid Trekanten på 1960-talet. Mängderna är små och det bedöms heller inte föreligga någon risk att de giftiga kemikalierna ska gå ner i grundvattnet. Men ändå klassades området av Länsstyrelsen som riskklass 2, "stor risk", vilket är den näst värsta nivån efter riskklass 1, "mycket stor risk".
Kommunen
Två år efter rapporten sa dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen, Carl-Axel Centerstig, att tanken var att gräva bort de förgiftade jordmassorna från området.
Nu skriver vi 2011 och jorden ligger kvar på Trekanten. Vad händer när ingenting händer?
- Initiativet ligger hos kommunen, som är tillsynsmyndighet. Här handlar det om ett väldigt begränsat område och kommunen har ju pratat om att ta bort jorden. När det gäller prioriterade objekt kan vi hjälpa till med vägledning, säger Åsa Axheden, samordnare för förorenad mark på Länsstyrelsens miljöenhet.
"Det är kommunens sak"
Att det ligger farliga kemikalier i marken inom vattenskyddsområdet på Trekanten är kommunens sak att ta hand om. - Kommunen är tillsynsmyndighet och vi inväntar deras första steg, säger Åsa Axheden på miljöenheten på Länsstyrelsen.
Så jobbar vi med nyheter