23-årige Adham Mustafa gjorde, som så många andra, den livsfarliga resan över medelhavet för att fly bort från det krigshärjade Syrien.
Adham Mustafa växte upp i den syriska småstaden Afrin, med mamma, pappa, två yngre bröder och två yngre systrar. Pappa drev en butik, där han sålde damkläder. Innan inbördeskriget bröt ut för fyra år sedan var livet gott.
Adham hade flyttat hemifrån och studerade juridik på universitetet i Aleppo. Han ville bli advokat.
Krig gör vardagen omöjlig. Men den utlösande faktorn för flykten var hans 18-årige lillebrors sjukdom.
- Han hade leukemi och behövde komma till sin läkare varje vecka. Kortison och annan medicin gick inte att få tag på i Afrin. Pappa planerade så att jag och min bror skulle kunna ta oss till Europa. Mina föräldrar såg ingen framtid för oss i Syrien.
Sverige var målet. Här skulle det finnas bra sjukvård, hade de hört. Men vägen var lång och fylld av faror. Första steget var att ta sig över gränsen till Turkiet, en gräns där man kan bli skjuten.
Efter en vecka i Turkiet hittade bröderna en flyktingsmugglare som kunde ta dem över landgränsen till Grekland.
Bröderna kom till sist till asylboendet Moliljan i Målilla. Första meningen Ahmad lärde sig på svenska var "jag älskar dig".
Efter åtta månader i Sverige kom beskedet om permanent uppehållstillstånd. Ahmad säger att han inte vet hur han ska uttrycka vad han känner för Sverige.
- Jag är så tacksam. Sverige tog hand om min bror och gjorde allt för oss. Här finns respekt för människor. Jag vill aldrig tillbaka. Självklart saknar jag min familj. Jag försöker inte oroa mig och det känns bra att de ändå bor i ett område som inte är så utsatt. Vi pratar i telefon minst en gång i veckan och kanske kan vi åka till Turkiet och träffas någon gång.
Bröderna pluggar svenska och bor nu i lägenhet. Adham säger att först och främst kommer språket. Sedan vill han fortsätta studera, men han tror inte längre han vill bli advokat. Lillebror är friskförklarad.
Läs hela den gripande intervjun i lördagstidningen!
"Det enda jag tänkte på var min bror"
"När man är på flykt vet man att det är farligt. Man vet att man kan dö. Men för mig fanns bara en sak. Att ta min lillebror till Sverige, för han var sjuk i leukemi och i Syrien gick det inte längre att leva."
Så jobbar vi med nyheter