Det gick ju som en dans

Här har ni Ingmar Eklund - grävmaskinisten som blev nöjeskung som blir grävmaskinist. - Jo, man är väl på sätt och vis tillbaka där man började en gång i tiden, säger mannen bakom dansmetropolen Nöjespumpen, som bestämt sig för att kliva in i maskinen igen.

Ingmar Eklund har, som synes, fått rycka in med både det ena och det andra på Nöjespumpen. Här fixar han stormvindsfläktar à la Carola till Annamia Fast under en julshow.

Ingmar Eklund har, som synes, fått rycka in med både det ena och det andra på Nöjespumpen. Här fixar han stormvindsfläktar à la Carola till Annamia Fast under en julshow.

Foto:

Vimmerby2008-12-01 07:29


Nöjespumpen - varannan helg ett självklart mål för danssugna. Här finns stammisarna som hängt i sedan starten och fortfarande inte missar en dans. Här finns gängen som åker från Göteborg i husvagn och övernattar. Publiken är åldersmässigt välblandad och trogen. Någon svacka har inte märkts av.
- Det kan jag inte säga, vi har alltid haft mycket folk, säger Ingmar Eklund, som efter 22 år så sakteliga ska släppa greppet om sitt skötebarn.
Att han drog igång danspalats - till ytan ett av de största i nordöstra Småland - är rena rama slumpen.
Han var grävmaskinist sedan han som maskintokig femtonåring fick jobb hos Arne Larsson i Bäckhult och fick börja gräva diken i Gullringen. Intresse för maskiner hade han alltid haft och så fort han satt sig vid spakarna förstod han att han hamnat rätt.
Åren gick och han grävde på, köpte sin första egna grävmaskin för ett par hundra tusen i Kungälv och körde den tills äldste sonen Michael, som alltid varit tokig i maskiner, efter en veckas prövotid i pappas grävfirma resolut sa "nu kan du sluta, det här kan jag själv".

Inte på räls
Men inte kunde han gå och drälla sysslolös. Ingmar Eklund hade en idé - Södra Vi Byggnadssnickerier stod tomt efter konkursen 1983. Här kunde han göra något.
Då och då hade han kört buss till dansställen i Tranås och Norrköping.
- Jag tänkte att det vore väl fasen om vi inte kunde göra något i Södra Vi, när det fanns en så bra lokal.
"Gör vad du vill", tyckte fastighetsägaren Leif Rinaldo, som gärna hyrde ut, men samma smidighet mötte Ingmar Eklund knappast från alla håll.
Tvärtom blev det en tid av hinder i fråga om planfrågor och hälsoskyddsnämndens bestämmelser. Grannar klagade och ärendet hamnade både hos länsstyrelsen, hovrätten och regeringsrätten. När Ingmar Eklund ville ha permanent tillstånd för att arrangera danser krävdes en ändring av stadsplanen från industriändamål till affärsverksamhet och det tog sju månader.
Inte var det många som trodde på hans idé heller. "Det går aldrig i Södra Vi", fick han höra.
- Eller "den där, han kan inte va riktigt frisk".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om