Eftermiddag på Allaktivitetshuset Fabriken. Barn och unga kommer och går. ”Finns det några femkronorsglassar kvar?”
Jo, det gör det.
Fritidsledare Peter Knutsson snackar fotboll med Mohammad Idris. Några grabbar på väg hem stannar till och när jag ber dem säga några ord som beskriver Peter blir det ”nice”, ”busig”, ”snäll”, ”cool”.
Det är knappast leda eller otrivsel som drar honom tillbaka till Stockholm. Efter 17-18 år som fritidsledare hemma i Solna hoppade han på ett frestande ledigt jobb i Vimmerby i Småland. En kombinerad tjänst som fritidsledare och projektledare för Ugandaprojektet, i en stad där Astrid Lindgrens anda och ambitioner utifrån barnkonventionen svävade över ungdomsarbetet. Men hans begränsade Vimmerbyerfarenheter var allt annat än idylliska.
– Enda gången jag varit i Vimmerby var fem timmar en regnig söndag när bilen pajat i Hultsfred och vi blev bogserade till Vimmerby, där vi satt och väntade på en bensinmack. Och jag blev förvarnad att det skulle vara svårt att komma in med folk.
Det stämde inte. Han säger att han bara träffat trevliga människor.
Peter Knutsson har blivit en uppskattad medarbetare på Fabriken och gjort stort avtryck med sina konserter och arrangemang.
– Det är det jag kan, men grejen är att få ungdomar intresserade och engagerade i något. Vad det är spelar mindre roll. Jag gör saker jag tycker är kul, det behöver inte betyda att de är min bästa gren, men om jag tycker det är roligt speglar det av sig hos ungdomarna.
En tonåring som fått stöd att växa i sitt intresse är Vimmerbyrapparen Chelsy Nicolas, eller QueenC, som hon heter som artist.
– Peter är en väldigt snäll, trevlig, omtänksam och underbar människa. Han vill hjälpa alla och vill det bästa för alla ungdomar. Han har betytt jättemycket för mig. För mig är han inte bara en fritidsledare utan han har varit en väldigt bra kompis. Han är den som hjälpte mig att spela in min första låt här i Sverige och även min allra första spelning. Peter är en människa som jag ser upp till och är säker på att alla ungdomar som känner honom känner likadant. Jag har blivit inspirerad av honom och allt han gör och fått lära mig jättemycket av honom.
Att Peter skulle bli fritidsledare visste han redan på högstadiet.
– Jag var inte världens bästa unge och höll på med en hel del dåliga grejer. Det var en fritidsledare som trodde på mig och fick ordning på mig. Det är väl så man känner för jobbet, att man vill göra någon slags skillnad. Att få en ung människa att ta sig igenom något tufft är stort och likaväl som man pratar om personaltäthet på dagis behövert även lite större barn och ungdomar många vuxna omkring sig.
Den 16 november gör han sin sista arbetsdag på Fabriken och han avslutar med konsert. Nästa jobb blir en liknande tjänst, med samma åldersgrupp, i Haninge kommun.
– Jag kommer att sakna allt, Fabriken, ungdomarna, personalen, samarbetet med Kim Wickström på Boston och allt vi gjort kring Rock mot Cancer. Det är vemodigt att lämna Vimmerby men det ska bli fantastiskt att få flytta till tjejen som ska bli min fru. På lördag gifter vi oss i Vimmerby, det blir ytterligare ett fint minne härifrån.