Magnus Lindberg, skyddsombud på Astrid Lindgrens skola, förklarar varför han gjorde en anmälan till Arbetsmiljöverket. Efter att det kommit till hans kännedom att det fanns brister i arbetsmiljön gjorde han en anmälan till kommunen, som diariefördes den 22 december 2017.

- Jag som skyddsombud ska sedan få ett svar på att anmälan mottagits inom skälig tid - det brukar oftast vara tio arbetsdagar. Praxis är att vi bokar ett möte där vi tillsammans diskuterar åtgärder. Något sådant svar har jag inte fått.

Magnus Lindberg har också vid två tillfällen muntligt frågat när skolan ska ha möte om anmälan.

- Svaret jag fick från arbetsgivaren var "är vi alla har tid". Sedan var det mycket olyckligt att det blev sjukdom och det planerade mötet fick ställas in.

Innan anmälan skickades in har situationen diskuterats med rektor, verksamhetschef, klassföreståndare och facket. Under det här mötet framförde klassföreståndare tydligt hur de känner.

- Man är trött, slutkörd och får lägga mycket tid på att reda i konflikter, samtal med vårdnadshavare och dokumentation - långt över vad som är rimligt det som anses som normalt klassföreståndar-ansvar. Man framförde också att man inte lyssnats på när man framfört sin oro och att ansvaret hela tiden lagts tillbaka som klassföreståndar-ansvar när man bett om hjälp.

När problemen i elevgruppen fortsatt med kränkningar, fula ord och allehanda tillmälen så kontaktade Magnus Lindberg Arbetsmiljöverket och lämnade in en så kallad skarp §6 6a.

- Jag gjorde det eftersom jag inte fått svar på min anmälan jag lämnade in till Vimmerby kommun, samtidigt som arbetstagare fortsätter att bli kränkta.

Skolan har testat insatser med extra personal, men utvärdering visar att det inte fått önskad effekt.

- Det händer frekvent att denna extra resurs får vikariera för ordinarie lärare och då är det ingen extra resurs längre. Det sker inte ibland, utan ganska ofta enligt många av de jag pratat med som undervisar klassen. Den andra resursen är insatt specifikt för en elev, som behöver det för sin inlärning och inte ska involveras i problematiken som finns med andra elever, anser jag.

Enligt Magnus Lindberg finns det en stor mängd incidentrapporter och tillbud kring den aktuella elevgruppen. Lärare på skolan vittnar om att man provat olika metoder för att få undervisningen att fungera, men att inget riktigt har fungerat. "Som undervisande lärare har man ansvar för alla elevers inlärningssituation och när den inte fungerar på grund av att man större delen av lektionerna måste lägga tid på konflikter, då är det lätt att man känner sig otillräcklig."

- Personalen kan få handledning av företagshälsan. Det är jättebra, men det avhjälper inte kärnproblemet, att elever dagligen eller väldigt ofta säger nedvärderande kommentarer till och om personalen och om andra elever i klassen.

- Som skyddsombud kan jag tycka att det är märkligt att man inte reagerar kraftigare på alla dessa varningar som faktiskt inkommit. Vid mötet i december så framförde jag kritik kring hanterandet av tillbud och incidentrapporter och frågade varför man på förvaltningen inte reagerat.

Informationen till skolans personal har varit mycket vag i samband med att elever haft vapen i skolan. Det var först efter att vapenincidenterna uppdagades i tidningen via hans anmälan, som det skickades ut en allmän och bra information, menar Lindberg.

-När det händer saker på skolan ska alla informeras så att det inte uppstår rykten och det görs egna tolkningar kring vad som hänt. Vad som bör stå i denna information hanteras internt.

- Allt detta tillsammans sprider en oro och olustkänsla. Det har hänt väldigt mycket ute i samhället och i skolor när vapen är inblandade. Jag tror inte heller, som vår rektor Josephine Svensson, att personal eller elever är rädda att komma till skolan, men jag tror att man får lite perspektiv på allt som händer i samhället just nu. Det är oerhört viktigt att vårda den personal man har. Människor som vill arbeta med tonåringar växer inte längre på träd.