"Det var ju onödigt kallt"

I en sal på Västerviks sjukhus ligger en man av segt virke. Ingemar Andersson, 79, har varit med om något som är svårt att föreställa sig. Fjorton timmar på en stentrappa i tio minusgrader. Att han inte fått mer än frysskador i fötter och händer får ändå betecknas som tur.
- Det kan man nog säga. Det kunde ha gått mycket värre, säger Åke Aldman, chefsläkare vid Västerviks sjukhus, som i nuläget inte kan uttala sig mera om vilka men den vådliga natten kan komma att leda till.

"Väldigt långsamt"
Patienten själv är vid gott mod. Under bandaget skymtar svarta fingrar, men det är fingrar han kan röra på.
- Det går framåt för varje dag tycker jag. Jag har blivit tillsagd att försöka röra så mycket som möjligt på armar och ben, så jag gör mitt bästa. Nu väntar jag bara på att komma på benen igen.
Han minns de där timmarna från söndag kväll till måndag middag förra veckan mycket väl.
- Visst gör jag det. Det var väldigt långsamt och det var ju förskräckligt att de skulle gå så illa. Jag tog mig inte längre än till kökstrappan och där föll jag omkull. Sedan låg jag där och rev, men inte kunde jag ta mig upp.
Ytterkläder hade han förstås, men inte mycket till vantar. Han insåg att det enda han kunde göra vara att försöka hålla sig igång så mycket som möjligt, där han låg.
- Det var ju ingen åskvärme precis och det var isigt och dant.

Vaken
Han höll sig vaken hela tiden och frampå morgontimmarna vaknade grannarna i fastigheten några hundra meter bort. Utan att ha en aning om att Ingemar låg hjälplös på sin kökstrappa.
- Jag hade ingen ork att ropa heller. Jag tänkte att jag fick väl vänta tills det kommer någon.
Den som kom var hans bror, Joel Andersson, som blev chockad över att hitta Ingemar i det här tillståndet.
- Jag var ju tacksam över att han kom på dagen, och inte bestämde sig för att åka ut och se om huset på kvällen... En mobil får det nog bli efter det här, eller kanske ett par stycken.
Att ligga på sjukhus är rentav behagligt, särskilt i jämförelse med det han varit med om.
- Det är skönt att bli ompysslad, maten är god - och jag ligger ju inomhus. Annars har jag alltid klarat mig själv. Bortsett från det här avbrottet.