När vattnet drog sig undan från ån blev konturerna av något stort tydliga. Sture Karlsson står i mossgröna gummistövlar på den leriga botten med föremålet bredvid sig. Fukten hänger i luften och gör att det doftar mull och höst. Han sträcker ut en hand, pekar och börjar berätta.

– När jag såg att det inte var något vatten i ån tänkte jag att jag skulle ge mig ut och titta.

Bearbetad för hand

Det som Sture fick syn på under sin promenad bland snåret utmed kanten på ån var en stock. Men inte vilken som helst. Det som fångade Stures intresse var att ena änden på stocken var avbränd och det såg ut som att handverktyg huggit bort ett stort stycke.

– Hade den varit helt rund hade jag inte brytt mig men nu syns det att den har bearbetats med en mänsklig hand.

Sture böjer sig fram och låter fingret löpa över stockens yta.

– Det är inget jämt snitt utan är gjort med något handverktyg, kanske en yxa eller likande. Sedan har den bränts av i ena änden. Den kan ha legat här hur länge som helst och vara över hundra år.

Har en teori

Själv har han en teori som hänger på hur stort flödet i ån var förr i tiden. Vid 1800-talet låg det nämligen en brännvinsfabrik vid sjön Öfergöl, varifrån ån får sitt tillflöde.

– Jag trodde först att det var en stenåldersbåt. Sedan har jag funderat mycket. Jag har fått höra att det fanns en brännvinsfabrik som brann ner år 1885. Kanske är stocken från den branden. På den tiden var tillflödet hit mycket större. Men det är bara en teori.

Hoppas att någon hör av sig

Nu efterfrågar Sture någon som kan veta mer om hur gamla stocken är och vad den har används till.

– Hade varit hyperintressant att få reda på vad de hade en sådan till och hur gammal den är.