"De har hela tiden varit uppfyllda av henne. När hon dog var det inte bara jag som sörjde utan hela Sverige. Det blev ett stöd i sorgen och på så vis fanns hon kvar", säger Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren, om de 20 år som förflutit sedan Astrids bortgång.
20 år har gått sedan barnboksförfattarinnan Astrid Lindgren dog och lämnade ett helt land i sorg och saknad efter sig.
– Minnet av henne som min mamma är starkast, men sedan blir jag ideligen påmind om henne för att hon är medialt närvarande. Då blir det "den andra Astrid Lindgren". Men det finns all anledning att minnas henne, säger Astrids dotter Karin Nyman.
Astrid själv var aldrig främmande för att skriva om döden, inte ens när det var barn som drabbades av den. Och döden är också ett återkommande inslag i hennes berättelser.
– Jag tror inte att hon funderade på den mer än någon annan men hon återkom ofta till det. Hon hade nog ett sånt behov av att ge, särskilt barn, en bild av hur det kunde vara att dö. Hon var inte troende, men det motsvarade väl tankar hon själv kunde känna igen sig i som barn.
Den egna uppfattningen om vem Astrid Lindgren var har ibland fått eget liv och den kanske vanligaste missuppfattningen är den om Astrid som en urmoder till alla barn.
– Det är klart att människor skapat sig en bild av denna kända människa och en del av det är väl föreställningen om att hon älskade alla barn och det sa hon själv bestämt ifrån till. Men hon hade respekt och ett genuint intresse för barn. Hon var road av barn.
Att dela Astrid med världen har aldrig varit ett problem för Karin, snarare en självklarhet.
– Ja, på något konstigt vis var det ju det. Jag behövde inte dela henne när jag växte upp, då var hon en mamma bland andra mammor, lite roligare kanske. Men det tog inget ifrån mig när hon sedan blev känd.
Har du någonsin känt att förvaltandet av arvet efter Astrid är övermäktigt?
– Det kan det ha gjort, säger Karin med ett skratt, det är ju så stort och det växer hela tiden. Jag tror att jag trodde att det skulle trappas ner när mamma var död, men så blev det inte.
Vad är det som gör att hennes popularitet håller i sig än idag?
– Jag tycker det är svårt att säga, det är lite av en gåta och jag blir själv häpen när jag hör folk berätta om hur hon påverkat dem. Men hon har haft den särskilda förmågan att skriva och göra film om det som barn känner igen. Men hon var själv förvånad medan hon levde. Hon fick ofta rörande brev från människor som läst hennes böcker som barn och funnit kompensation och tröst i dem. På senare år läste jag de här breven högt för henne och då en gång stannade hon mig och sa: "Tycker inte du att det här är märkvärdigt?" – och det tyckte jag ju, säger Karin och värmen från minnet sprids med hennes klingande skratt i telefonluren.
Något annat som Karin tror också har bidragit är turistmagneten Astrid Lindgrens Värld.
– Parken är en väldigt viktig del. Mamma var alltid väldigt noga med att barns egna lek var det viktigaste och leka kan de verkligen där. De har alltid varit väldigt duktiga på att ta med sig leken i allt de gör.
20 år har gått sedan Astrid dog – hur har de åren varit?
– De har hela tiden varit uppfyllda av henne. När hon dog var det inte bara jag som sörjde utan hela Sverige. Det blev ett stöd i sorgen och på så vis fanns hon kvar. Sedan har jag det väldigt beviljat med familj och hennes syskonfamiljer så jag har mycket kvar av henne. Jag är också väldigt glad över att Boken om Näs skrivits, den lyckas ge det som hon själv tänkte om Näs. Hon skulle verkligen ha älskat att den gjordes så att Näs får finnas kvar, säger Nyman.