En solig sommardag ger sig två av Vimmerby Tidnings reportrar ut för att testa på att cykla dressin. En aktivitet som verkar locka både stora och små från hela Europa. Vi utgår från startplatsen i Virserum för att cykla mot Åseda.
På plats möts vi upp av Zacharias Edeslätt som gör sin tredje dag på smalspåret.
– Jag har ju inte varit här så länge, men än så länge har det kommit mycket folk. Mest från Tyskland och Nederländerna. Jag sommarjobbar här via kommunen. Det är smidigt, jag bor precis här bredvid.
Victor Bruce är handledare för de som jobbar via kommunen på dressinuthyrningen i Virserum. Han tar över stafettpinnen från Zacharias och går igenom säkerheten med oss. Det konstateras att vi ska hålla oss undan regn och bilar.
– Det är väldigt sällan det sker olyckor mellan trafikanter på dressinen och bilar. Men visst har det hänt.
I Samband med vår avfärd möter vi upp ett annat gäng. De kommer från Timmernabben i Mönsterås kommun och har tagit sig hit bara för att åka dressin. Alice Valdmane, 6, har till en början lite svårt att nå ner till tramporna. Men till sist så.
– Jag vet inte riktigt var jag hittade det, men jag tror att det kan ha varit på Facebook. Vi har aldrig gjort det tidigare så det ska bli roligt att testa, säger Inese Braksa, en av de fyra i gänget.
Sträckan börjar med en ganska lång uppförsbacke innan dressinen börjar rulla på av sig självt. Vid nedförsbacke fick vi veta av Victor Bruce att dressinen kan komma upp i en hastighet av 40 kilometer per timme. Vi kör genom lummig och tät skog innan första vyn av Virserumsjön visar sig. Resterande sträcka vi cyklar varieras av skog och sjölandskap, samt ett par hus.
Vid möte på spåret behöver man lyfta av en av cyklarna för att lämna plats att ta sig förbi på. Nästa grupp vi stöter på är familjen Szymanski från Tyskland. De är något vanare vid dressinen än vad vi är och hjälper oss snabbt att lyfta av cykeln från spåret.
– Det är en fantastisk upplevelse. Jag åker för andra gången och har med mig min son och hans familj, säger Mike Szymanski, ursprungligen från Tyskland men bor i Virserum sedan åtta år tillbaka.
Under turens gång är det fritt fram att stanna där man själv vill för att ta en paus. Vi kommer fram till en badplats där några tomma cyklar står men nedifrån sjön hör vi sorl från ett helt gäng. Det är familjen Gustafsson och familjen Erelt från Växjö.
– Vi har åkt en del på Österlen innan. Men nu var Virserum närmsta startplatsen för oss, säger Sara Erelt.
– Det är en rolig upplevelse för hela familjen. Även om man ibland stöter på patrull. Det blev en krock här tidigare där barnen som åkte bakom oss vuxna inte hann uppfatta att vi stannade och därmed inte bromsa i tid. Vi flög då av rälsen. Men det var inte så dramatiskt, säger Emma Gustafsson.
Längden och takten på sträckan man cyklar har man själv möjlighet att anpassa. Reportrarna på Vimmerby Tidning vänder efter några kilometer och rullar med svag nedförslutning tillbaka mot Virserum.
På frågan om de anställda någon gång behöver hämta resenärer eller cyklar ute på spåret svarar Victor Bruce att det absolut händer.
– Det kan vara en kedja som hoppar, något som går sönder, eller något annat som gör att passagerarna inte kan cykla tillbaka självmant. Då hämtar vi dem.