De flesta har nog svårt att hålla inne med ett saligt "ååhh", när de kommer fram till Nästegården.
Men det är inte för det vidunderliga läget i Älö utanför Södra Vi, eller för Karin Anemyrs trädgårdsparadis i vardande eller ens för de prydligt renoverade husen på gården som de nyligen fått ta emot utmärkelsen Guldyxan på Elmia.
Det är för att de har sett helhetsvärdena i fastighetens skog, åkermark och byggnader. Bakom priset, som delas ut vartannat år, står LRF Skogsägarna, Elmia Wood och tidningen Skogsland och just i år har man valt att lyfta fram ett gott exempel på hur man med småskalig näringsverksamhet kan vidareutveckla en skogsfastighet.
Hitta intäkter
De köpte Nästegården, som är Karins föräldrahem, för sju år sedan och att de tidigt såg möjligheterna vittnar deras beslut om att hyra ut gårdens drängstuga till turister på sommaren redan några veckor innan de själva flyttat in.
- Vi vill utnyttja det som finns här och när vi bestämde oss för att flytta hit var vår första fråga "hur ska vi överleva?" Blir man med skogsgård har man snart en massa räntor att betala. De fasta avgifterna finns vare sig man vill eller ej. Vår grundsyn har varit att för varje del av fastigheten som kostar skulle vi försöka hitta intäkter, säger Peter Anemyr.
Driftigt par
En olycksalig storm blev utedasset Gudrun. En tom maskinhall blev träindustri. En fallfärdig drängstuga blev uppskattat turistboende. Och tusen idéer och en rejäl portion jädrar anamma har blivit en Guldyxa för Peter och Karin Anemyr på Nästegården, Älö. - Att vi får utmärkelsen Guldyxan 2009 är ett erkännande.
Så jobbar vi med nyheter