Det är dags att öppna upp för våren på Vidersborgs plantskola. Paret Monika och Patrick Johansson städar ut ännu en vinter och packar upp det som packades in i höstas. En leverans kommer rullande med penséer, kryddväxter, påskliljor och annat smått och gott.
En och annan strökund kommer och handlar redan nu. Mest fruktträd.
– Snart blir det fröer och sättpotatis, några större trädgårdsprojekt blir det inte förrän påsk. Men det är alltid lika roligt att öppna upp. Vi vet att många säger ”nu vet man att det är vår” när de kommer hit, säger Patrick Johansson.
I år ligger påsken sent. Det är bra för trädgårdsbutikerna. Förhoppningsvis slipper man en halvmeter snö, som det kom en långfredag för ett antal år sedan. Paret minns ett tillfälle när snön vräkte ner.
– Då var vi här helt ensamma. Vi har också varit med om att behöva hämta en leverans rosor ute på stora vägen, när lastbilschauffören inte vågade köra upp för backen på grund av all aprilsnö. Vi fick skotta en meter och dra vagn, skotta en meter och dra.
Här hänger mycket på vädret. Perioder med sträng kyla och solvarma dagar kan innebära döden, bokstavligt, för känsligare växter med svällande knoppar. Vädret nu är perfekt, säger de. Lagom för att växterna ska få vårfeeling i lugnt tempo.
Att packa in växter och ställa på skyddad vinterförvaring tar ungefär en månad. Samma procedur nu på våren, när allt ska packas upp och ställas ut, samtidigt som det kommer nya leveranser av importer från ett varmare Danmark eller Holland.
– Pratar vi avhärdning, som säkert många trädgårdsintresserade känner till, håller vi på med avhärdning i kubik. Ett år hade vi precis fått ut alla perenner, kanske uppemot 10 000 plantor, när väderprognosen sa 30 centimeter blötsnö. Det var bara att ta in allt igen, samma dag som vi fått ut dem.
Påsken kan inte jämföras med året-runt-butikernas julhandel. Men den är viktig.
– Ett startskott. Alla klämdagar och långhelger är viktiga, säger Patrick Johansson.
Han trillade in i den här branschen av en slump när han träffat Monika. Patrick är ingenjör i botten, hade några år i restaurangbranschen och efter det testade han på läraryrket.
– Jag funderade på om det var värt att fortsätta att jobba som obehörig lärare, när Monikas mamma tyckte att jag kunde börja här. Och det gjorde jag.
Monika Johansson har trädgård i genbanken. Farfar Linus G. Andersson odlade grönsaker och snittblommor redan på 30-talet.
– Pappa och hans syskon blev alla trädgårdsintresserade. När jag var liten hade mina föräldrar odlingsåkrar vid Långbrössle och sålde blommor på torget. Jag brukar säga att jag är uppvuxen i en torglåda, säger hon.
Föräldrarna Lars-Gunnar och Lisbeth Andersson köpte fastigheten på Vidersborg, där de kunde bo, odla och sälja på en och samma plats.
– Från början var det partihandel och frilandsodling och sedan har det utökats bit för bit. Ganska tidigt började de sälja vedartade växter och perenner, säger Monika.
Om Patrick trillade in av en slump var hennes yrkesval mera givet.
– Jag hade en period när jag tänkte att jag skulle bli översättare. Men jag gick trädgårdsutbildning i mitten på 80-talet och sedan dess har jag jobbat här. 1995 tog Patrick och jag över.
Intresset för trädgård har vuxit, inte minst att odla ätbart är en stark trend sedan flera år. Om de höga matpriserna kan resultera i en ännu starkare odlingsboom törs de inte säga.
– Man kan hoppas, men det kan också fortsätta ligga på en konstant hög nivå. Frukt och bär är alltid stort, och det finns också de som odlar jättemycket grönsaker – i andra änden ganska många som går in i det med höga ambitioner men tröttnar redan vid midsommar.
Varför då?
– Man kanske inte är beredd att lägga ner det jobb som faktiskt krävs. Och man gör för stort och för mycket. Sår hela påsen sallat på en gång, istället för att dela upp i tre. Det där med upphöjda bäddar i pallkrage är också lite lurigt. Det är praktiskt när man ska rensa ogräs, men det blir varmt och torrt. Vi borde odla mer i jorden, om vi har tillgång till jord.
En hel del har förändrats genom åren. Idag har de i princip ingen egen odling.
– Det krävs för mycket och det lönar sig inte. Och branschen är ganska hårt reglerad av växtpass, licenser och tillstånd.
Vad ville kunderna ha för 30 år sedan och vad vill de ha idag?
– För 30 år sedan ville de ha det grannen hade. Idag vill de ha det de sett på sociala medier eller det Victoria Skoglund pratar om i TV4. Hon är vår tids Bertil Svensson. Om Bertil pratat om en vattenspridare och vi inte hade den hemma blev det en himla liv.
Bakom många misslyckanden i trädgården finns ofta en återkommande miss.
– Man glömmer "rätt växt på rätt plats", som är superviktigt. Det är ganska vanligt att man har ett skuggigt hörn och där vill man ha en klätterros. Eller att man har sju favoritväxter, som har helt skilda krav, som man tränger ihop på ett ställe där ingen av dem trivs.
Ibland avråder de helt.
– En del växter blir väldigt efterfrågade och där går man mer på utseendet än att det är en frisk, bra sort – som rosen Koko Loko. Vi har sålt några, under hot, säger de och skrattar.
– Och rosenhagtorn, det fanns en tid när alla skulle ha rosenhagtorn. Men vi vill inte sälja något som det krävs att man köper en flaska gift till, för att det ska funka, säger Monika.
Något som också förändrats är synen på hur mycket tid trädgården får ta.
– Man har inte samma tålamod och framförhållning. Förr kunde vi säga ”de kommer torsdag nästa vecka” om en kund ville ha ett Transparente Blanche. Nu tar de ofta ett annat äppelträd istället, eller åker någon annanstans. Det är mera ”jag ska plantera nu, idag ska vi göra trädgård”.
Med några decenniers kundkontakt kan de konstatera att matchningen växter och människor är oslagbar.
– Vi tröttnar aldrig på växter och vi har väldigt trevliga kunder. Det blir mer än prat om växter och det finns ganska mycket att avhandla när vi öppnar och vi inte setts på ett halvår. Lika skönt som det är att stänga igen på senhösten och gå hem och klia katterna, lika härligt är det när man får dra igång igen.
Att Vidersborgs plantskola fyller 50 och de firar 30 som företagare kommer att märkas på olika sätt under jubileumsåret, säger de. Och nästa jubileum är inom räckhåll.
– Eftersom farfar drog igång på 30-talet är det ju inte så långt kvar till 100 år, säger Monika.