Gården Slitshult ligger mellan Södra Vi och Gullringen. Den köptes av Malin Josefsson Prakts farfar redan 1975. Hennes pappa, Conny Josefsson, har jobbat på gården hela sitt liv och tog 1991 över från sin far. Nu i januari skedde nästa generationsskifte och bolaget Slitshult Lantbruk registrerades hos Bolagsverket 8 januari.
– Det har stort affektionsvärde att företaget får leva vidare och hålls kvar inom familjen. Övertagandet skedde nyss så allt är jättenytt. Men jag har min pappa som jag kan bolla med. Och min man är med i företaget med så vi är två om det, berättar Malin Josefsson Prakt.
Gården är inriktad på mjölkproduktion men kommer framöver även ha en viss del köttproduktion. För några år sedan påbörjades en mångmiljonsatsning för att ta gården in i framtiden.
– Investeringen är klar. Den gjordes i förberedande syfte till generationsskiftet för att underlätta arbetet för oss. Vi har satt in mjölkrobotar och renoverat hela ladugården. Nu har vi 125 årskor. Det känns lagom för två personer utan anställda att hålla koll på.
Vad fick dig att vilja ta över och satsa på det här?
– Det är bara jag utav systrarna som varit intresserad. När jag väl började jobba med det kände jag att det här är något som jag vill göra. Det är en frihet men ändå stort ansvar med kor. Man sköter sina dagar själv och det är ingen som säger vad man ska göra, den känslan är väldigt skön.
Intresset infann sig redan under tonåren.
– Intresset för korna kom när jag skulle börja gymnasiet. Så då gick jag lantbruksgymnasiet i Kalmar. Det var även där jag träffade min man. Sedan har det bara fortsatt. Kor är fantastiska, man lär sig något nytt av en ko nästan varje dag.
Vad är visionen framåt?
– Det är att hålla kvar mjölkkorna och utveckla, få bättre produktion på de djuren vi har.
Vad ser du som största utmaningen?
– Världsläget är en stor utmaning. Vi kan inte styra över det och det påverkar vad vi får betalt för mjölken. Man får jobba från månad till månad beroende på prisbilden. Sedan är klimatet och vädret en utmaning. Till exempel säger man att förra året är det torraste blötåret vi haft. Det började blött, sedan blev det torrt, sedan blött, därefter jättekallt och mycket snö. Det är sådana utmaningar som man inte kan rå på. Sedan har torråren kommit tätare och då får man försöka hitta en strategi för hur man ska få fram foder.