Alice, ett år den 25 april, vaknar i sin spjälsäng och tittar med stora ögon på besökaren i soffan. Noga studerar hon den som pratar med mamma och pappa. Men allt verkar vara i sin ordning och bordercollien Yanni vilar lugnt i andra änden av rummet.
För Alice är allt hemma helt normalt. Såklart. Mamma har hjälm och det ska finnas en person som alltid är där för att hjälpa henne.
För Emma Jönsson och David Lennstam vändes livet upp och ner den där tisdagseftermiddagen den 14 maj 2013.

Krampade på golvet
- Jag satt i soffan och pratade i telefonen när jag kände hur det började krypa i hela vänster sida. "Ring David!", sa min kompis. "Det kan vara en stroke!". När David kom inspringande sa jag att han skulle ringa ambulansen. Jag kunde uppge mitt personnummer, sedan blev det svart.
- Ambulansen körde fel, de fortsatte mot Djursdala, berättar David. Jag sprang ut till pappa och förklarade snabbt vad som hänt och bad honom dirigera om ambulansen.
Emma låg på golvet och krampade, men piggnade till igen när ambulansen äntligen kom.
- Jag var inte rädd, mest orolig för Alice, säger Emma.
Sedan kommer inte Emma ihåg så mycket mer. Det tog en månad innan hon hade koll på dagarna igen.
Oroliga och rädda var däremot hennes närmaste runt omkring.
- Vi såg hur Emma förändrades och jag tänkte att jag förlorar henne, säger David.