14 kvinnor från Svenska kyrkans olika stift reste ut för att se var pengarna som skänks till Lutherhjälpen tar vägen.
- Det var ett väldigt tufft program, vi hade olika besök på schemat från morgon till kväll, berättar Lisbeth Boberg.
Hon och de andra kvinnorna kom hem i söndags. Trots det har hon ännu långt ifrån hunnit smälta alla färgstarka intryck från resan.
De landade i El Salvador först. Ett land där regimen inte respekterar mänskliga rättigheter. Folk mördas för sin övertygelse och försvinnanden är inte ovanliga. Resan har inneburit många möten med många kvinnor.
- Väldigt starka möten, säger Lisbeth och berättar om en dag på ett kvinnofängelse i El Salvador.
- Där satt 25 kvinnliga fångar väldigt väl bevakade. Allt de hade var två sovsalar.

Långa straffI fängelset håller Lutherska världssamfundet kurser för internerna.
- Vi hade förmånen att få vara med på en kursavslutning och fick se både sång, dans och teater.
Under en dag levde de tillsammans med fångarna. De var väldigt kontaktsökande, ville ha närhet och kramades gärna. Fängelset erbjöd ingen möjlighet att gå ut, det finns ingen rastgård.
- Där satt de allt mellan 15 och 30 år. Tre gånger per år fick de träffa sina barn.
Lisbeth Boberg träffade en ung kvinna som suttit fängslad i 12 år men hade fortfarande 18 år kvar av sin strafftid. Under besöket fick de inte tala mycket om brott de internerade begått, Lisbeth uppfattade att det huvudsakligen rörde sig om droghandel.

Sexarbetare
I El Salvador besökte delegationen också sexarbetare.
- De kallas så.
Sexarbetarna är före detta prostituerade som numera jobbar med information till olyckssystrar.
- Men de berättade mycket frimodigt att om de skulle behöva extra pengar kunde det hända att de tog emot kunder fortfarande.
Av förklarliga skäl kanske eftersom ett eget arbete är sällsynt. En av kvinnorna kunde med stolthet berätta att hon fått ett jobb, att vakta den kommunala toaletten.
- Det var ett jobb hon var mycket stolt över, ett bra arbete.
Detta till trots att hon tvingades betala en slant för att få ha jobbet överhuvudtaget.
I sexarbetarnas uppgifter ingick att sälja kondomer ute på barer och på departement och samtidigt informera om HIV och Aids.
De prostituerade kvinnorna i El Salvador sitter ofta i klorna på olika gäng.
- Ungefär tre dollar i veckan betalas till gänget och de får även bistå med sexuella gratistjänster.
I El Salvador finns en kvinna som arbetar som ombudsman för mänskliga rättigheter. En modig kvinna som lever med ständiga hot både för egen del och för sina barn.
- Hon hade ganska många livvakter med sig. Hon berättade att det bland annat finna mängder av militärer lösa som begått ofattbara överträdelser.
Massmord, försvinnanden och tortyr kan bli följden av engagemang.
- Kamp gäller livet där.

NaturmedicinDet fanns förstås en trevlig sida av landet också. De besökte ett jättefint privat dagis.
- Barnen hade det oerhört bra där. De lekte mycket och fick lära demokrati och barns rättigheter.
Tyvärr hade de en enda stor cementgård att leka på. Men en liten startplåt lämnades kvar av de svenska kvinnorna.
- Så de skulle kunna få en grön plätt att leka på.
Efter en vecka i El Salvador klev kvinnorna på en buss och for vidare till Guatemala.
- Där finns otrolig kunskap om naturmedicin.
För att bevara och i vissa fall väcka slumrande kunskaper, hålls olika projekt igång där med biståndspengar. Byapotek är en god inkomstkälla för kvinnorna.
- Männen arbetar i allmänhet långt borta på sockerplantager.
Det finns gott om små projekt i byarna, sätt att ta tillvara urin och avföring till gödsel, vattenprojekt med nya pumpar och projekt för att byta till modernare spisar.

Vattnets hjärta- Vi hade förmånen att få delta vid Mayafolkets stora nyårsfest. Den påminner lite om våra gamla husförhör.
Enligt Mayafolkets tideräkning är vi nu inne på år 5173. Fem dagar varje år hålls nyårsfestligheterna. Det är en slags summering av det gångna året. De räknar döda och födda. Hur många som börjat skolan och hur skörden varit. Med mera, med mera.
Mayafolket är färgstarkt. Deras dräkter formligen sprakar av färg.
Färgerna har dessutom speciella innebörder var och en. Rött står för Mayafolkets rötter, lila betyder vila, få ny kraft, gul är rikedomens färg, vår jord.
Vitt är poetiskt nog vattnets hjärta, is och kyla. Kvinnan och jorden har ett grönt ljus och mannen tillsammans med rymden har blått ljus.
- De är så otroligt vackert klädda. Varje område har sina färger och dräkter.
Det är lite som skotska klanmönster, det går att se var någon hör hemma.
Nu ska Lisbeth och alla de andra som var med på resan skriva en rapport. Det utarbetas också en diaserie för visning.
Hur känner man sig när man sett allt detta och träffat så många kvinnor som lever ett så annorlunda liv?
- Tacksam, svarar Lisbeth. Och jag känner en otrolig respekt för allt jag fått se.