Första sommaren hade Sagobyn 10 000 besökare. Det hann bli tio miljöer och en publiksiffra på 100 000 innan Per Jalminger och hans kollegor lämnade över stafettpinnen.
Den 17 mars avled Per Jalminger, en av upphovsmännen bakom Sagobyn, som började blygsamt med ett Katthult i miniatyr, växte till en hel Astrid-värld och idag är Sveriges starkaste varumärke.
Idag är det väl ingen som kan tänka sig Vimmerby utan Astrid Lindgrens Värld. Parken är navet i kommunens besöksnäring, lockar närmare en halv miljon besökare årligen, har skapat arbetstillfällen och nya företag. Men utan Rein Soowik, Tommy Isacsson och Per Jalminger och deras familjer hade det aldrig blivit någon turistattraktion.
Man kan säga att två onda ryggar blev startskottet på sagan. Naprapaten Rein Soowik behandlade Gunhild Ericsson på Näs, svägerska till Astrid Lindgren.
– Gunhild skötte Astrids korrespondens och hade högar med brev från människor som undrade varför det inte fanns något om Astrid i Vimmerby. ”Kan du inte hitta på något?” sa hon, minns Rein Soowik.
Jodå. Det kunde han. En lekpark med miljöer från Astrid Lindgrens böcker, förlagd till Ekkullen. Idén fick Astrids välsignelse när han knådade hennes rygg och tillsammans med kompisarna Per Jalminger och Tommy Isacsson börjades det snickras på ett litet Katthult 1980 för invigning året därpå.
"Vi hade så otroligt kul", säger Rein Soowik, t h på bilden från 1980. Första miljön i sagovärlden blev Katthult. På trappan sitter Per Jalminger, i mitten Tommy Isacsson.
– Vi höll till hemma i mitt garage, och oj, vad roligt vi hade. Astrid kom på inspektion innan Katthult var klart, tyckte det var fint. Och hon fortsatte med ett besök varje sommar. Så länge hon var nöjd var vi det också. ”Gör ni inte som jag säger kommer jag och spökar för er”, brukade hon säga, säger Rein Soowik, som ser trions sammansättning och olika färdigheter som en framgångsfaktor.
– Vi kompletterade varandra. Per var duktig på grovjobbet, att bygga. Och definitivt den om hade bäst hand med djuren. Vi lånade in getter och grisar, bland annat från Ölands djurpark. Jag var nog den som mer skötte dialogen med kommunen.
Men alla tyckte inte att det var en jättebra idé. Projektet kunde konkurrera ut andra besöksmål, naturvänner och grannar, hundägare såg sina promenadstråk bli strypta.
– Det där var lite kämpigt i början. Det var väl ingen som kunde ana vad det skulle bli av det här, inte vi heller. Men det blev ju bra och kritiken tystnade, säger Per Jalmingers fru Else-Marie, som precis som många familjemedlemmar var delaktig i arbetet med den växande parken, som tog upp alltmer av tiden.
– Men det var roliga år, och väldigt enkelt i början. Vi hjälpte till med caféet och jag skötte lönerna.
När affärsmannen Curt Wrigfors ville köpa trions hjärteprojekt 1989 hade han ett krav – Sagobyn skulle bli Astrid Lindgrens Värld. Det var dags att ge parken en tydligare koppling till den person vars livsverk attraktionen byggde på.
– För det behövdes ju Astrids godkännande och vi åkte alla tre till Stockholm för att övertala henne. Det var inte helt enkelt, men det gick. Per var bra på det också. I och med det inleddes ett nytt kapitel, med minst sagt storslagna planer. Vi kan känna oss nöjda med utvecklingen, vi hann bygga tio miljöer, gick från 10 000 besökare till 100 000 besökare under våra år och hade roligt nästan hela tiden. Och idag kan vi väl konstatera att hela Vimmerby lever på det här, säger Rein Soowik.
Per Jalminger, en av grundarna till Sagobyn, har avlidit i en ålder av 88 år.
Han kommer att minnas en glad och rolig kamrat och kompanjon.
– Vår vänskap varade livet ut och jag kommer att sakna tillfällena när han kom förbi på sin cykel för att prata en stund, det gjorde han så gott som ända in på slutet. Det är svårt att tänka sig en roligare människa än Pelle, han var en glad prick som älskade att dra en rolig historia. Och han ställde alltid upp. Inte minst som chaufför under alla år jag, Ulla och Else-Marie löptränade, vi hade ju marathon som gemensamt intresse. Vi sprang från ett ställe och så brukade han hämta oss långt ute i skogen.
Per Jalminger föddes 1936 i numera kulturmärkta Grankvistgården, som då rymde lägenheter till fyra familjer.
– Vi brukar skoja om att de fick plats eftersom folk hade så få barn på den tiden. Per hade elva syskon, berättar Else-Marie.
Per och Else-Marie gifte sig 1969 och fick sonen Andreas och dottern Lovisa. När Per fyllde 88 år den 27 februari var familjen samlad.
– Vi kom att prata minnen och någon frågade honom vad han var mest stolt över. ”Sagobyn”, sa han då. Det tycker jag att han hade all rätt att vara, säger Else-Marie.
Ett projekt som kom att involvera hela familjerna. Här är Astrid Lindgren på ett av sina många inspektionsbesök.