Detta kommer regionsordförande att ta upp när han möter jordbruksministern nästa vecka.
Varje gård som anmält djurinnehav får ett identitetsnummer av jordbruksverket. Byggnaden där djuren finns får ett produktionsplatsnummer, det vill säga ett SE-nummer. Varje djur har också sitt eget individnummer, som föregås av numret till byggnaden.
Köttproducenten, till exempel, är ålagd att föra in djurens nummer i en produktionsplatsjournal, som just talar om var djuren är. Det är ett sätt att spåra smittspridningen på.
Det är vanligt att djur betar på gärden som inte ligger i direkt anslutning till gården. Problemet som då uppstår är att köttproducenten måste "skriva om" djuren, om de flyttas mer än 500 meter ifrån gården.
Även om det inte finns någon annans djur i mellan gården och gärdet så måste då köttproducenten föra ytterligare produktionsplatsjournaler.
- Problemet i Småland är att betena ofta är utspridda, säger Per Åke Svensson, regionsordförande i LRF Sydost.
I Småland kan det vara fem kilometer mellan de olika betesplatserna.
Inom regionen Sydost (Kalmar, Blekinge, Kronoberg) finns lantbrukare som tvingas föra 18 journaler samtidigt. Att fylla i dessa varje gång djur byter betesmark är tidsödande.
En ko 18 journaler
För att de gröna näringarna ska utvecklas måste en del av byråkratin avskaffas. Att föra 18 olika journaler bara för att korna har olika betesplats är orimligt anser LRF Sydost.- Bönderna är förbannade på ett krångligt system som nu blir ännu krångligare, säger Per Åke Svensson, regionsordförande för LRF Sydost.
Jordbruksministern Ann-Christin Nykvist möter nästa vecka Per Åke Svensson, ordförande för regionen LRF Sydost. Han anser att det är orimligt att vissa bönder tvingas föra 18 olika journaler över var djuren finns. Systemet måste förenklas för de gröna näringarnas utveckling menar han.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter