Ett kommunalråd med flera andra uppdrag har inte många luckor i schemat. För Tomas Peterson startar dagarna oftast klockan sex.
– Jag börjar med en halvtimme vid datorn, då jag kollar mejl och läser tidningar. Och papperstidningen ingår också i morgonrutinen. Sedan åker jag hemifrån runt kvart i åtta och är i regel hemma igen sex, halv sju. Åtminstone två-tre gånger i veckan har jag kvällsuppdrag och då blir klockan gärna nio, tio eller elva innan dagen är slut.
Engelska parken på Toverums säteri är en grön kontrast till jobbet som heltidspolitiker. Här pockar pinnar och ogräs på att bli plockade. Här finns till synes oändliga grusgångar som ska krattas.
– Jag trivs med den här närheten till naturen. Och jag är ju uppvuxen här. Min farfar köpte Toverums säteri 1929, så det är inte långt ifrån hundra år som vår familj bott här.
För många är måhända engelska parken på Toverums säteri obekant. Men här hålls friluftsgudstjänster och 2009 fick man Bevara Vimmerbys byggnadsvårdsdiplom.
När Owe Thörnqvist sjunger om att dansa rumba i Engelska Parken har texten om astrakaner "som målas om till gula bananer" och "dekorationer med äkta meloner" inte mycket att göra med de ideal som kännetecknar just en engelsk park. Här ska naturen efterliknas, så långt det går.
Till skillnad mot den strikta franska parken med hårt tuktad växtlighet och raka gångar slog den naturliga trädgårdsstilen igenom i slutet av 1700-talet och den blev så trendig att den snart blev helt dominerande.
Man använde den inte bara vid nyanläggningar, utan byggde också om gamla pampiga trädgårdar i renässans- och barockstil för att göra plats för anläggningar som med små kullar, dalsänkor och slingrande bäckar med välvda broar allt för att ge intryck av att vara naturliga landskap. Man planterade till och med in döda träd, för att anläggningarna skulle se så naturliga ut som möjligt. En engelsk park var avsedd för promenader och man skulle aldrig kunna överblicka hela parken, nya vyer skulle överraska under vandringen.
Engelska parken i Toverum var supertrendig, när den anlades.
– Vi vet inte riktigt hur gammal den är, det finns uppgifter om att den anlades redan omkring 1770, men åtminstone kring sekelskiftet 1700-1800.
I parken finns blommande buskar som schersmin, syrén, hägg och karagan. Den observante kan ännu följa de runda planteringsstråken i labyrinter av planterad hassel.
Tidigare generationers skötsel av parken inger respekt.
– Det är ju samma saker som ska göras, men då skedde allt med handkraft. Gångarna måste krattas och rensas från ogräs åtminstone en gång i veckan fram till midsommar, och det tar sex timmar att klippa gräset.
Men naturen får också ha sin gång. Faller ett träd får det ligga som ett naturligt inslag och gynnande av mångfalden.
– Förr fanns det planteringar och rabatter i Blomsterträdgården, men det har rationaliserats bort. Men det är inga svårigheter att nyanlägga, om någon skulle vilja det, framöver.