Anhöriga som vårdar och hjälper närstående som på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning inte klarar sin vardag på egen hand drar ett tungt lass.
– Anhöriga är oerhört viktiga, utan anhöriga stannar Sverige, brukar vi säga, säger anhörigkonsulent Cecilia Ragnar Karlsson, som för en tid sedan drog igång en ny mötesplats varannan onsdag på Borghaga.
Nytt i Vimmerby
Sedan tidigare finns anhöriggrupper, som träffas en gång i månaden.
– De grupperna blir sammansvetsade och fungerar väldigt bra.
Kommunens aktivitetssamordnare ordnar också uppskattade träffpunkter en gång i veckan tillsammans med personalen på de olika boendena.
Men anhörigcafé är något helt nytt i Vimmerby och Cecilia Ragnar Karlsson betonar att de som deltar har stora möjligheter att styra åt vilket håll träffarna utvecklas.
– Det är drop in, och man stannar så länge man har lust. Det blir en enkel fika, friskvård och lite olika teman med inbjudna resurspersoner. Vissa teman kan vara riktade, men träffarna är öppna för alla anhöriga. Men inga långa föreläsningar och det är fritt fram för idéer. Kanske vill några starta en promenadgrupp – vi får se vad det blir av det.
Behoven ser olika ut för den som är mitt uppe i vårdandet av en närstående och den som blivit ensam efter att den man tagit hand om har gått bort.
– Det är lätt att glömma bort sig själv och köra slut på sig. Av kärlek och plikt lägger man allt fokus på sin närstående, men man måste också ge sig själv lite påfyllning för att orka. Tyvärr är det vanligt att känna skuld och skam – hur mycket man än har gjort tycker man att man kunde ha gjort mer, säger Cecilia Ragnar Karlsson.
Asta Bergkvist, Anita Lindvall och Harry Karlsson var med på första anhörigcaféet på Borghaga. De har liknande erfarenheter av att vara anhörigvårdare till sin livspartner under många år. Och hur stor ensamheten blir, när den närstående gått bort.
Helgerna är värst. Tystnaden tung.
– Jag har till och med varit så dum att jag blev glad när det kom en räkning. Då visste jag att det var någon som tänkte på mig, som ville mig något, säger Harry Karlsson.
De har positiva erfarenheter av gemenskapen i anhöriggrupper och träffpunkter.
– Ensamheten kan brytas. Man kanske inte vill delta i föreningsverksamhet utan bara vill träffa andra och prata lite, fika, läsa något, spela bingo. För mig har det varit bra att träffas en gång i veckan, säger Anita Lindvall.
Att få prata av sig och dela erfarenheter med andra som förstår lättar på känslan av att vara utsatt och den enda i hela världen som har det så här.
– Det är mer som är lika, fast vi är olika, säger Asta Bergkvist.
Höstens teman
Planerade teman under höstens anhörigcaféer är ”Anhörig till person med demenssjukdom” den 12 oktober, då man gästas av resurser inom demensområdet, ”Anhörig – ta hand om dig, tips och trix för att orka” den 26 oktober, den 9 november blir det ”Förälder med extra tillägg” med information om vilka resurser som finns för anhöriga inom funktionsnedsättning, med LSS-handläggare, personal från habilitering och föreningar, den 23 november har man tänkt sig Minispa med taktil massage och ”sandstranden” på Borghaga är öppen och den 7 december blir det julmys.
– Jag hoppas det kan ge avkoppling, kunskap och påfyllning i vardagen. Tillfällena blir vad vi gör dem till, säger Cecilia Ragnar Karlsson.