Ett arbetsliv i parkerna

Bertil Fors fick fast jobb genom ett fönster. Han hade sommarjobbat hos parkmästare Nils Nygren sommaren 1971. En fredag var det över. "Nu har jag inget jobb till dig mer", sa Nygren.
När Bertil Fors kom till centralförrådet satt arbetsingenjör Rune Adolfsson med öppet fönster. "Nu går jag hem", sa Fors.
"Det gör du inte alls", sa Adolfsson och skrev anställningsbevis på stående fot.
Så kunde det gå till, när ungdomar fick fast jobb, på den tiden.

Mänskliga kontakter
Nu träffar vi en nybliven pensionär som för många Vimmerbybor är starkt förknippad med sommarurnor och planteringar, snöröjning och trädbeskärning. Nästan så man känner en svag doft av tagetes bara man ser honom.
- Ja, vad man har varit med om mycket. Du vet när man håller på med de här områdena kommer man verkligen i kontakt med människor. Och för det mesta har det varit positivt och roligt.
Vi kan dock börja med motsatsen, för med tidens överslätande gång kan också det som varit mindre roligt nästan framstå som lite roligt.

Arg dam i trädet
Det har hänt att han fått handskas med arga människor. Fått ilskna brev om undermålig gräsklippning och ogräs och grannars trädfällande. En gång, i början på 1970-talet, stod det en gammal lind utanför nuvarande pizzeria Palma. Linden skulle bort. En känd Vimmerbydam protesterade genom att helt sonika klättra upp i trädet och där satt hon, när Bertil Fors och grabbarna från kommunen kom med motorsågen.
Det blev ingen trädfällning den dagen. Men nästa morgon smög de upp tidigt, för att kunna utföra jobbet utan damer i trädet.
- Det var helt rätt. Linden var helt genomrutten.