Ett företag i skogen

Hösten visar sin allra vackraste sida när vi träffas på Jonas arbetsplats; en skog utanför Vrångfall. Klockan börjar närma sig 14. Då börjar Jonas köra sitt eftermiddagsskift. Dyra maskiner måste vara i drift många av dygnets timmar för att kunna betala löner och eventuella banklån. Fram till klockan 22 blir det inga längre pauser.
- Man kör nästan hela tiden, säger han och berättar att det inte spelar någon roll om det är dagsljus eller nattmörker, maskinen klarar jobbet lika bra ändå.
Men kvällsskiftet kan bli lite långsamt. Då är radion bra att ha.
- Det är den enda kompis man har på jobbet, säger Jonas och talar om att det är P3 som gäller.

Ensamhet
Det händer i och för sig att han får ett annat slags sällskap.
- Djuren är inte alls rädda för maskinen, jag brukar se både älg och rådjur ibland.
Hemma på väggen hänger jakttroféerna. På fritiden bör nämligen de vilda djuren akta sig mera för honom. Jakt på rådjur är roligast.
- Jag har skjutit ett par sextaggare.
Jonas Johansson hör till kategorin som har en fritid värd namnet. Visst blir det övertid men inte några extrema mängder.
Ensamheten i maskinen är egentligen inget problem när det gäller säkerheten.
- Nej, i maskinen är man säker även om den skulle välta.

Hur mycket jobb som helst
Det bästa med arbetsmiljön är kanske ändå all frisk luft han får... All avverkning går inte att göra i maskinen.
- Ibland får man ta motorsågen och ge sig ut.
Det är en del av jobbet som Jonas gillar.
- O ja, det är skönt att komma ur maskinen ett tag.
Särskilt svårt att vara företagare tycker han inte att det är.
- I början var det svårt att hitta kontakter men nu går det bra.
Konkurrensen finns men det gör jobben också.
- Gallring, exempelvis, det finns hur mycket som helst.
Tekniken har gjort skogsmaskinerna till bättre arbetsplatser. Men visst är det ett jobb som innebär en hel del stillasittande. Påfrestning av nacke och axlar är vanligt.
Orkar man med ett liv i skogsmaskinen?
- Det är nog tveksamt, säger han.