Ett frieri i Ungstorp

Tord Johansson kommer farande i träskor i blötan med söndagshatten på och hustru i sikte. Som Pelle Winter, giftaslysten och snart 35, är han strålande.
- Jag har nog lätt att gestalta koleriska människor, fullständigt spretiga, säger han, som kände sig lite lat och trött på teater när Thorsten Ungsäter ringde innan jul och presenterade en idé som den late och trötte strax kände att "han nog ville vara med om".

Tanken på teater hemma på den egna gårdsplanen i Ungstorp har gnagt i Thorsten Ungsäter, som tillsammans med hustru Britt-Marie driver konstgalleri i hönshus under landets största lönn. Pippis pappa var han redan i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, när han samarbetade med regissören Jan de Laval, Stockholm i uppsättningen "Världens bästa Pippi" i Astrid Lindgrens Värld.

Här, en bit från lönnen, ska publiken bänkas i tio föreställningar med premiär på lördag. Scenen är alldeles naturlig. Skogen utgör kuliss, den autentiska fågelsången får bara lite förstärkning, den tidstrogna stugan där Olof Persson - Thorsten Ungsäter själv - och dottern Emma Persson - Lena Hellström - bor, den finns här också till vardags.
Så nog känns det som att hälsa på hos de människor kring vilket spelet "Pelle Winters friarfärd i Jursdala eller Slaget om Ängalyckan" kretsar. Manus är en fri och för lokalbefolkningen särskilt kryddad bearbetning av Tjechovs "Ett frieri". För bearbetningen svarar Thorsten Ungsäter och Nisse Holm.

För regi Rune Formare och Linda Ungsäter.
Det är 20 år sedan Södra Vi bördige regissören Formare och Thorsten Ungsäter samarbetade för första gången - då kring inspelningen av "Främling lånar hus".
Rune Formare, sedan länge bosatt i Skåne och numera Österlen, har många uppskattade tv-produktioner bakom sig och har också gedigen erfarenhet av friluftsteater efter många somrar i Pildammen Malmö.
Den erfarenheten ger honom mod att lova regnfritt.
- Det regnar inte på kvällarna. Inte särskilt ofta, i alla fall.
Kärlekstemat, som i Anton Tjechovs frieri i Djursdala-tappning, är tacksamt:
- Det är ju ett ämne som berör alla människor, som intresserar oss alla.
Dessutom känner Rune Formare särskilt starkt för gestaltandet av figurer han känner igen särdrag, dialekt och tanke i från sin egen barndom.
- Det är människor jag minns och tycker om. Vi har varit måna om att det inte får bli bondkomik av det hela.

Pelle Winter känner alltså att tiden är mogen för att lägga in en stöt hos Olof Perssons enda dotter, Emma, "tjuri, enbati? å ilsken som mor si, men annars ä ho stark".
Men det är inte av kärlek han vill ha henne, eller för att hon skulle vara det grannaste han sätt.
- Dä ä kyla. Ja har vakne i otta å fryse hele vintern å darre som ett asplöv.
Och gikten i tummarna behöver han höra ett ömkande ord över, och nu, när han snart blir 35 måste han till... så det blir söndagskläderna på, mitt i veckan.

Men naturligtvis blir det inte så enkelt. Frieriet kommer av sig, spårar ur till rena rama grannfejden och innan det goda slutet väntar får Thorsten Ungsäter, Tord Johansson och Lena Hellström visa vad de går för.
- De börjar hitta formen, säger Rune Formare försiktigt, känd för att arbeta lyhört och enligt egen utsago går så långsamt fram att hans svärson kallar honom "Blixten".

"Pelle Winters friarefärd i Jursdala" är ett projekt med många inblandade - vid sidan av de redan nämnda står Jan Svensson för teknik, Britt-Marie Ungsäter för kostym och hon har också fått jobbet som dispaschör (person som gör haveriutredning), Jerker Bunke står för formgivning.
- Man måste hjälpas åt, om man ska komma någon vart. Och vår tanke var att lyfta fram kulturen på landsbygden och att publiken ska få lära sig lite om vår historia.
Folklustspelet om Pelle Winters friaremödor kan man se 17-25 juli.