"Ett nytt sätt att komma till kyrkan"

- Det finns ett behov hos många att få stänga av suset och bruset. Blir det ett möte Gud är det fantastiskt, men om inte annat blir det ett möte med sig själv, säger Sophia-Stina Wesley, som levt på en retreatgård i Rättvik i flera år och kommer att leda retreaten tillsammans med prästen Ulrika Robertsson

Om vi varit på retreat hade retreatledare Sophia-Stina Wesley och prästen Ulrika Robertsson registrerat hur jag sätter mig i stolen och hur det låter när jag går. Sånt som drunknar i vardagsbruset.

En stor del av vår tid går åt till kommunikation med andra. Vi är ständigt nåbara och kontaktbara. Det är fint att vara extrovert. Suspekt att vara introvert. Telefonerna ringer, mejlen plingar, sociala medier pockar på uppmärksamhet och vi kan titta på tv dygnet runt.

Men Sofia-Stina Wesley, som bott och arbetat på retreatgård i Rättvik i Dalarna men sedan något år bor i Vimmerby, tror att ganska många av oss mår bra av att få vara vårt introverta jag. Att stänga av.

- Vi tappar oss själva i världens larm. Hur gör vi för att fylla på och hämta ny kraft? Att få gå in i sig själv en stund gör att man laddar batterierna.

Retreat är reträtt. Det handlar om avskildhet och stillhet. Nyckeln är tystnad. I en kristen retreat handlar det förstås också om en möjlighet att komma lite närmare Gud.

- Det finns retreat på många platser, men i Vimmerby är det något nytt. Jag tror förstås att det finns ett behov, säger Sofia-Stina Wesley.

Endags-rereaten på lördag börjar med en gemensam samling med frukost.

- Då pratar vi, men vi socialiserar inte på den vanliga ytliga nivån där vi presenterar oss själva med yttre faktorer. Vi är tillsammans utan sociala etiketter och det kan vara både befriande och lite ovant.

Sedan går alla in i tystnad, kontemplation och bön i kapellet en stund och därefter får man tid för sig själv, i enskildhet.

Läs mer i torsdagens papperstidning