Det doftar sött och samtidigt skaldjur när utterexpert Anna Roos sträcker fram en hand med utterspillning.
– Visst luktar det rätt gott? Det doftar start sött. Viol säger en del, andra säger höaktigt. Skulle det lukta fränt är det inte utterspillning utan minkspillning.
Hon står med byxorna uppkavlade i vattenbrynet till sjön Krön i Vimmerby. Här såg hon för första gången en levande utter och här letar hon varje sommar spår efter uttrar på sin ledighet.
– Bara för några dagar sedan hörde jag uttrar leka i vassen intill sommarhuset. Det kan vara lätt att missta dem för fåglar, de kan ha ett ljust visslande ljud.
Spillningen som ligger i hennes handflata har hon tagit från en stor sten några meter från strandkanten.
– En uttar bajsar runt 30 gånger om dagen. Det är för att kommunicera med andra uttrar. Till exempel "jag är en hanne på sex år och jag är tillgänglig" eller "jag är en hona och kommer snart i brunst." En lång sandstrand är ganska ointessant för en utter utan de gillar när miljön bryts av en brygga eller en stor sten eller in och utlopp. Det är ofta där de lämnar sin spillning.
Alla uttrar som påträffas döda i Sverige skickas till Naturhistoriska riksmuseet för obduktion och provtagning. Anna Roos är den som oftast tar hand om dem.
– Jag har fått in ganska många från Vimmerby. Det känns tråkigt. Det känns lite som att skära upp sin hund ”dig har jag gått och letat efter så många gånger”. Anledningen att vi får in så många beror dels på att stammen ökat och dels på grund av trafiken. Här vid Krön kanske man skulle se över vägen och anlägga några faunapassager så att de inte fortsätter att bli påkörda.
Hur många uttrar som simmar omkring i Krön menar hon att ingen i nuläget vet.
– Krön är en näringsrik sjö med mycket fisk vilket gör att uttrarna trivs. Här har det alltid funnits utter även när de var som minst i antal. Hur många är väldigt svårt att säga eftersom man nästan aldrig ser dem.
Uttrar berättar hon är aktiva dygnet runt men största chansen att få syn på en är när snön ligger på marken.
– Eftersom de måste ha öppet vatten för att jaga koncentrerar de sig på vissa ställen på vintern. Då är det också lättare att se en mörk kropp mot vit bakgrund. På sommaren måste man nästan sitta och stirra på vattnet konstant för att lyckas få syn på en. Det betyder inte att de inte är där. Ofta kan de vara närmare än vad man tror.