Att Bertil Rosén på ålderns höst nu kommer ut och berättar om sin farfar, Carl Johan Rosén från Skorparp i Pelarne är det många som skall vara glada för. När han dessutom också var förståndig nog att intervjua sin egen far med en bandspelare för mer än 20 år sedan, blir historien om sjukvårdkorpral Roséns öden och äventyr och hur man botade sjukdomar kring sekelskiftet ännu mera levande.

Kvicksilver
C.J Rosén (1851-1939) var alltså sjukvårdskorpral på Hultsfreds regemente och en av de få i trakten med sjukvårdskunskaper. Därför kom folk till Skorparp för att få hjälp med sina "skvanker". Det var blodförgiftningar, tandvärk, benbrott, skabb och allt man kan tänka sig.
Dåtidens läkekonst förordade koppning eller åderlåtning vid många sjukdomar, till exempel vid svullnader, värk och andra krämpor.
Sårskador behandlades med sublimat, vilket var kvicksilver som i lösning var ett kraftigt desinfektionsmedel. Ett annat medel för desificering var blyvatten.

Sådant för en att rysa, när man som i dag vet vilken påverkan kvicksilver har på den mänskliga kroppen.Tandkroken
Fältskären kunde även bota tandvärk, vilket helt enkelt betydde att man drog den onda tanden.
Tandkroken som Bertil Rosén visade upp var en kraftfull sak, där man först lindade linnetrasor kring kroken innan man greppade tanden.
- Vid sådana tillfällen fick min mormor bistå genom att hålla fast huvudet på patienten, berättade Bertil.
Det var faktiskt så att folk litade mer på fältskärŽn i Skorparp än läkaren på sjukstugan i Vimmerby.
- Min far fick en gång ligga skavfötter i hans egen säng med en man som brutit benet. Det gick inte att skicka hem honom då benet behövdes ses om.
Brasaftonen i Kolhorvastugan i Tuna hade samlat många av sockenborna och efter en dryg timme övergick man till kaffedrickandet.
Jag är säker att många tog med sig en hel del av fältskären Roséns historier hem, för att där grunna vidare på om "det var bättre förr".