Specialistsjuksköterskan Rebecka Nilsson bor och arbetar i Vimmerby. Hennes man pendlar till arbetsplatsen i Oskarshamns kommun. Han är just nu föräldraledig med parets två barn, sedan Rebecka började jobba igen i januari månad.
– Tanken var att han skulle börja jobba igen den andre maj och vi hade sökt om inskolning från den 18 april.
Tidigare i veckan gick kommunen ut med att man räknar med att ha fyra paviljonger klara vid förskolan Lunden i juni månad. Men att skola in sina barn i tillfälliga baracker är något som Rebecka Nilsson är tveksamt till.
– Hur länge står de kvar, och behöver barnen flytta sen igen och skolas in på en annan förskola? Det känns inte riktigt rättsett ur barnens perspektiv. Jag förstår verkligen att det råder en hög belastning inom förskolan men det känns som man glömmer bort de viktigaste, nämligen barnen i det här.Rebecka och hennes man löser bristen på förskoleplatser genom att vara hemma någon dag var i veckan, samt pussla med mor- och farföräldrar när det behövs.
– Både mina föräldrar och min mans föräldrar hjälper till så gott det går med strödagar. Men det är långt ifrån alla som har den förmånen.
Hon tycker även att kommunen har varit dåliga på att informera föräldrar som drabbas av inskrivningsstoppet.
– Vi har fått väldig bristfällig information. Vi har hört på radion, läst i tidningen och sett en notis på kommunens hemsida om intagningsstoppet. Men det hade känts som ett gott bemötande om någon hade ringt till oss och meddelat det personligen eller skickat ett mail. Just nu känner man sig väldigt utlämnad, säger Rebecka Nilsson.
Hur reagerade era arbetsgivare?
– De är chockade får man väl lov att säga. De känner inte till att det här har hänt tidigare. Som tur var har vi bra arbetsgivare som har varit väldigt tillmötesgående, men det ställer ju helt klart till det. Jag har ett jobb med stort ansvar och som kräver mycket planering. Är det tänkt att jag ska jobba heltid så är det ju planerat efter det, inte att jag ska vara borta flera dagar i veckan. Så det kommer ju bli högre arbetsbelastning för mina kollegor istället.
Rebecka Nilsson säger att hon är förvånad över att kommunen inte har kunnat förutse det ökade behovet av förskoleplatser.
– Redan 2014 när min son föddes visste vi att det var väldigt mycket barn som föddes och redan då talade man om att det var ont om dagisplatser. Jag tycker det är konstigt när man har vetat så länge att det föds så mycket mer barn, att man inte har planerat och rustat för det här tidigare. Att det ska behöva gå så här långt och bli så drastiskt.
– Sen tänker man ju ett steg längre också. Nu ligger krisen i förskolan, men hur blir det sen när de här barnen ska börja skolan, kommer det finnas plats då eller blir det kris där också?