Lisa och Linus Hultström. Familjen var tillbaka i Thailand 2006 för att skapa fina minnen från landet.
I december 2004 befann sig familjen Hultström i Thailand, semesterparadiset med strålande sol och värme. Mamma Mia, pappa Michael och barnen Linus, 12, och Lisa, 8, hade stannat några dagar i Phuket Town och skulle resa vidare för att fira jul i Khao Lak.
Men tack vare att de träffat familjevänner hemifrån, och att barnen gärna ville fortsätta leka tillsammans, valde de att stanna några dagar extra i Phuket.
– Det var barnen som räddade våra liv, säger Mia Hultström.
En typisk semesterdag spenderade de gärna på stranden. Mamma Mia brukade ligga i en solstol, barnen lekte vid strandkanten, och pappa Michael kunde vara iväg med en kompis på annat håll. Men annandagen var ingen typisk dag. Nu i efterhand var det ingen typisk dag för någon, men familjen Hultströms planer var inte ens att ligga på stranden denna dag.
– Barnen hade tjatat så mycket om att gå på zoo och äta på McDonalds, så vi började dagen på Phuket zoo. När vi hade sett en elefantshow skulle vi köpa bananer att mata elefanterna med, då tyckte vi att de betedde sig konstigt, säger Mia och fortsätter:
– Sen kom en anställd på moped med några hundar under armen och skrek något på thailändska. Alla började springa mot huvudentrén och vi följde bara efter. Jag tog tag i en thailändsk tjej och frågade vad det var som hände. Hon svarade bara “the water is coming”.
Himlen var klarblå och solen strålade. Ingen i familjen förstod vad som hände. Till slut fick de tag i en taxibuss där chauffören sträckte över en telefon till Mia. På andra sidan luren fanns SOS international.
– De sa att det kommit in en stor våg i Phuket och att chauffören ska köra oss i säkerhet.
Familjen förstod fortfarande inte riktigt vad som hade hänt, så de bestämde sig för att fullfölja sina dagsplaner.
– Vi bad taxichauffören att släppa av oss vid McDonalds. När vi kommer fram kommer personalen ut med kassaapparaten under armen och drar kedjor och lås för dörrarna och drar därifrån.
Familjen Hultström bodde på ett hotell som låg på en höjd skyddad från flodvågen, som de senare skulle bli varse om att det var. För att komma till hotellet var de tvungna att korsa en bro, och det var inte säkert att den hade klarat sig. De tog sig istället till det stora köpcentrumet i Phuket Town. Därifrån ringde Mia hem till sin mamma och sa att hon inte riktigt visste vad som hade hänt, men att de lever.
– Det var svårt för oss att förklara, för vi hade ju inte sett något. Senare under dagen visste de hemma i Sverige mer än oss, säger Mia.
De fick senare veta att bron var hel och familjen kunde snart återvända till sitt hotell.
– Stranden var skövlad och bilar hade flyttat på sig, säger Mia.
– Men vi kom ganska lindrigt undan om man jämför med resten av Thailand och Asien, fyller Lisa i.
Mia Hultström fick ett samtal från familjevännerna Lätts anhöriga under dagen, som frågade om de hört något om Khao Lak.
– Familjen hade ringt till dem utan svar. Det första vi tänkte var att vi måste åka till Khao Lak och leta. Vi fattade inte i vilken omfattning det här var. Vi bestämde oss för att inte åka dit utan ta oss hem, säger Mia.
Mia och Lisa påminns om att de skulle befunnit sig på Khao Lak när den stora flodvågen kom.
– Vi fick ju se den milda sidan av det, det hade kanske varit mer chockerande att åka dit (Khao Lak), säger Lisa, som bara var åtta år när det här hände.
Några dygn senare landade de på flygplatsen hemma i Sverige. Ett av Mias starkaste minnen från katastrofen var när de kom fram till kriscentret, där man fyller i vem man är och vilka man saknar.
– Då är det en pelare med ett A4 på, där står det “ensamma barn stanna här”. Det glömmer jag aldrig. Då kramade vi Lisa och Linus hårt en extra gång, säger Mia.
Hur har det påverkat er barn?
– Jag tror inte att det påverkat så mycket, även om vi såg nyheterna så tror jag inte att man fattade att man hade tur som överlevde. Det var när vi kom till flygplatsen i Sverige som jag och Linus började inse vad som hänt. Där stod det folk och tog emot oss, och inne på toaletterna hade de bunkrat med kläder och hygienartiklar till de som förlorat allt. Vi kom ju hem med alla våra grejer, säger Lisa.
– Vi hade ju turen att inte se någonting. Vi såg solstolar som var som kaffeved och sand uppe på vägen. Vi såg inte ambulanser eller döda människor, säger Mia.
Har det kommit ikapp något i efterhand?
– Vi var på Fredrik och Monicas och Jockes (Lätt) minnesstund i en fullsatt kyrka. Där framme stod det tre fotografier på dem, då var det som en smäll på käften. Det kunde ha varit vi, säger Mia.
Hela familjen Hultström och barnfamiljen från Vimmerby som de umgåtts med under resan kom hem utan skador. Tsunamin i Sydostasien 2004 tog 543 svenskars liv, däribland familjen Lätt. Familjen Hultström åkte tillbaka till Thailand 2006 igen. Mia och Michael ville inte att barnen skulle minnas Thailand som ett land som de flydde från. Lisa har även varit tillbaka själv och backpackat flera gånger.