I utkanten av Södra Vi ligger en gammal byggnad som en gång varit en gästgivaregård. Det röda huset med vita knutar har under åren rustats upp och är nu säsongsboende för Ylva Schöldsten med familj. Huset köpte de år 1999 efter att ha sett en lapp som en mäklare satt upp i Vimmerby.
– Det var ett dödsbo och ingen hade bott här på många år, berättar Ylva Schöldsten.
Hon förklarar att huset då var i dåligt skick. Hennes sambo var beredd att backa ur då det kändes som för mycket jobb att fixa till det, bland annat var golven vattenskadade och på vissa ställen hängde innertaket ner. Men backade gjorde de inte, och det är de glada för idag.
– Vi såg potentialen i eländet, skrattar Ylva.
Familjen lever i vanliga fall ett hektiskt liv med jobb och plugg i Stockholm. Ute i Södra Vi kan de varva ner och känna ett helt annat lugn, även om de tillbringar en stor del av semestern med att jobba på huset. Det arbetet skiljer sig mycket från deras vanliga kontorsgöra, vilket gör att det blir en sorts avkoppling ändå.
– På semestern vill vi inte bara ligga i hängmattan. Vi gillar att få jobba med händerna, snickra, måla och tapetsera, säger Ylva.
När de började med huset märktes det att ändringar som osade 1960 – och 1970-tal hade gjorts med masonit, linoleummattor och plywood, men under allt det fanns det gamla bevarat. Familjen har jobbat mycket med att återställa huset och vill gärna behålla vissa originaldetaljer, till exempel i dörrar och beslag.
Även om de inte har hittat några egentliga hushandlingar vet de att vissa delar är så gamla som från slutet av 1700-talet. Det officiella byggnadsåret är 1818 då bland annat taket höjdes, och i den vevan tror man att huset blev ett tvåvåningshus från att från början bara ha haft ett plan.
– Det är ett väldigt vackert hus, och vi gillar att mycket gammalt finns kvar.
När andra i familjen började göra efterforskningar kring huset gjordes upptäcker som de tidigare inte vetat om. Det visade sig att släktingar till Ylvas sambo, som har rötter i Vimmerby, hade bott där tidigare.
Senare har familjen även hittat brev gömda under golvplankorna uppe på vinden, där namn på hans släktingar förekommer. Breven är skrivna med liten snirklig text och inte helt lätta att tyda, men då han som satt sig in i husets historia även har erfarenheter av släktforskning i bagaget kunde han hjälpa till.
– Breven var dessutom skrivna på gammelsvenska och det kan inte vi läsa, men som tur var kan han det, säger Ylva.
När familjen hittade breven kunde de känna historiens vingslag. Ett av dem var undertecknat av en man som låg ute i krig någonstans i Europa och hade skrivit hem till sina föräldrar i Södra Vi. Ett annat kretsade kring en piga från granngården.
– Det är väldigt intressant läsning, berättar Ylva.
Idag är huset ett kärt semesterboende, där nya historier skapas. Barnen i familjen, som nu är vuxna, har spenderat sina somrar där. Vänner och familj kommer gärna och hälsar på, och under pandemin blev det en tillflyktsort för att i perioder slippa trängseln i Storstockholm. Det blir en kontrast att komma till Södra Vi, och det är charmen med det hela.
– Det är ett helt annat tempo här än i storstaden, och vi trivs hur bra som helst.
I dagarna fortsätter familjens semester med målande och fix, även om den snart lider mot sitt slut.
Men husarbetet då? Det blir aldrig klart.
