Han flydde undan militärens fängelse i Eritrea med Europa som ett sista hopp jämte döden. När kustbevakningen tog honom i land i Italien Påskdagen 2015 upplevde han det som en uppståndelse.
– Som kristen var den känslan väldigt stark för mig, säger Zerisenay Haile när vi träffas fem år senare i Vimmerby.
Familjens historia är ett öde i mängden. En stor mängd.
– Vi var helt i händerna på människosmugglarna. De bestämde allt och slog oss om vi inte betalade, säger Zerisenay Haile.
Han berättar om 65 personer i en lastbil genom Sahara och upp genom Libyen, en resa på runt 500 mil. Om hur 1 500 flyktingar bodde i en gammal fabrik i Tripoli i två månader i väntan på en båtplats.
Han beskriver trängseln under däck på en liten båt på Medelhavet.
– Vi fick höra att vi skulle vara lyckliga som tog oss genom Sahara på bara tre dagar och två nätter och vi överlevde 17 timmar i en liten båt som gungade mycket och folk klarade inte att sitta stilla. Jag trodde många gånger att vi skulle drunkna. Jag kan bara tacka gud att vi klarade oss, säger Zerisenay Haile.
Hela tiden brann oroliga tankar om frun Merhawit och barnen som flydde på egen hand i Etiopien och i Eritrea. Paret träffades när de gick i skolan och bestämde sig tidigt att de skulle ha fyra barn, två pojkar och två flickor.
Graviditeten med äldsta sonen räddade Merhawit undan militärlägret Sawa dit de flesta eritreanska ungdomar i 18–årsåldern skickas. Men för Zerisenay blev det inga undantag.
Sammanlagt var han i militären i åtta år. Han rymde två gånger. Zerisenay berättar att första gången satte militären hans fru i fängelse för att tvinga fram honom från hans gömställe. Rymningen kostade även Zerisenay sex månader i fängelset.
Andra gången såg han ingen annan utväg än att lämna landet. Familjen, som då hade utökats med två flickor, måste också hålla sig undan för att inte bli gisslan hos militären. De gömde sig hos olika släktingar i Eritrea och Etiopien medan Zerisenay tog sig genom Nordafrika och över Medelhavet till Europa.
Utan papper och med stor rädsla för polisen och att hamna i fängelse drevs han igen i händerna på smuggelnätverk.
– Jag fick telefonnummer att ringa i varje stad eller land jag kom till, och släktingar skickade pengar så jag kunde betala smugglarna, säger han.
Efter identifiering och registrering hos Migrationsverket i Göteborg bodde han på en flyktingförläggning i Värmland i nio månader tills han fick uppehållstillstånd i februari 2016.
Då var det dags för nästa mål.
– Jag måste försörja min familj, jag hade tre barn som inte hade mat för dagen, säger Zerisenay Haile.
Svärföräldrarnas svenska vänner förmedlade en lägenhet i Storebro.
– Jag gick på SFI och blev godkänd efter tre – fyra månader. Jag såg mycket svensk TV, läste och slog upp varje ord jag inte förstod. Är det ett ord, en ort, ett substantiv eller adjektiv? Om jag skulle få hit min familj måste jag kunna försörja oss och för att få ett jobb måste jag kunna språket, säger han.
Efter en kort tid på grundvux började han en industrikurs på sex månader med både teori och praktik som Vimmerby Lärcenter erbjöd. Han fick praktik på ett företag i Hultsfred. Sen juni 2018 har han en fast anställning.
Det öppnade för att den splittrade flyktingfamiljen skulle kunna återförenas igen. Först kunde frun Merhawit och yngsta dottern Melenda kom till Sverige 2018. I oktober i fjol kunde även Hernan och dottern Birkita förenas med resten av familjen i Vimmerby.
– Äntligen är vi tillsammans och för en månad sen fick vi vårt fjärde barn. Det är som en dröm. Jag har många gånger varit rädd att det aldrig skulle bli så här. Nu kan barnen växa upp i ett tryggt land och kan bli vad de vill bara de satsar och kämpar, säger en lycklig Zerisenay Haile.
Någon märkbar främlingsfientlighet har de inte mötts av. Men mycket är annorlunda i den svenska kulturen, menar Zerisenay som ger ett exempel:
– Man kan inte sätta sig intill en annan person på bussen om det finns andra lediga platser eller prata med vem som helst på gatan som om man känner dem. Sånt är vi vana att göra, man får anpassa sig nu, säger han.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är 79,5 miljoner människor på flykt undan krig, konflikter eller förföljelser i världen 2020.