Utanför diakon Britt Anderssons rum på pastorsexpeditionen i Vimmerby sitter två unga män. Men för att få hjälp måste de boka tid.
– Vi gör så sedan en tid tillbaka och det har blivit bättre struktur. Under en period kunde vi ha kö med folk som satt och väntade. Och det är tråkigt om man kommer hit och vi är ute på annat uppdrag, säger Britt Andersson, som sedan början av året kan säga ”vi” i och med att hon fått en kollega i diakoniassistent Ylva Nilsson.
Skönt att ha någon att bolla med, tycker hon.
Britt Andersson får ta del av tunga livsöden.
– Det handlar om att se människan bakom. Men det finns också ljusglimtar. De som lyckas ta sig upp ur träsket. Och de som kontaktar oss för att de vill hjälpa till. Särskilt så här till jul händer det att man skänker pengar till oss, kommer hit med inslagna julklappar eller en julkasse vi får ge bort.
Linda Jakobsson i Vimmerby är ett exempel. Hon och hennes man Henrik öppnar sitt hem på julafton om det är någon som känner sig ensam.
– Man är lite rädd att det ska låta förmätet, men jag tänker om man gör något enkelt för en annan människa mår ju båda parter bra av det. Vi är inne i en fas i livet när våra barn är vuxna och inte bor hemma längre, men vi har ännu inga barnbarn. Finns det exempelvis någon ensamstående mamma med barn är de välkomna hem till oss på dagen, vi har plats och vi har tid. Det behöver inte vara så avancerat. Vi hoppas att någon som känner sig manad kontaktar oss eller Britt.
Medmänskligheten värmer.
– Man blir lite överväldigad över att människor tänker så som Linda, det finns hopp, säger Britt Andersson.
Svenska kyrkan i Vimmerby betalar årligen ut omkring 150 000 kronor i stöd. Britt Andersson har varit med länge. 27 år som diakon, varav 21 år i Vimmerby församling i två omgångar.
Målgruppen som behöver hjälp att få vardagen att gå ihop speglar ett samhälle i förändring.
– Förr var det vanligast att socialt utslagna och människor med missbruksproblematik vände sig till oss. De kommer fortfarande, men nu upplever jag att det är mycket mer unga barnfamiljer, särskilt ensamstående med barn.
Ofta har de som söker hjälp ett ”vanligt Svenssonliv” i ryggsäcken.
– Ibland har man blivit nekad bistånd av socialen. Det är vanligt att man haft en lång period av sjukskrivning och trillat mellan stolarna. Jag kan inte tycka annat än att det är bedrövligt att det ska vara så här, att alla inte ska ha råd att bo och leva.
En vanlig kommentar är att man dragit sig in i det längsta. ”Men nu går det inte längre”.
– Många tycker det är pinsamt att behöva ringa och be om pengar, men man ska inte behöva känna så. Får man inte ekonomin att gå ihop ska man känna att man kan ringa hit.
Det finns de som får matrekvisitioner varannan vecka, andra mer sällan. Man kan inte använda rekvisitionerna till alkohol, tobak eller spel.
– Vi börjar alltid med en genomgång av ekonomin. Hur ser skulderna ut, vad kan man göra åt dem, vad går pengarna till.
Till jul handlar det ofta om julklappar till barnen.
– Då delar vi ut extrastöd och vi har ett samarbete med Majblomman för att se till att hjälpen fördelas till olika familjer.