NA19 samlade för champagnefrukost i morgonsolen.
06.30 Champagnefrukost
Trots att det blir en lång dag samlas hela NA19 hemma hos Malva Hoffstedt för champagnefrukost innan de ska ses i skolan. Vita klänningar och byxdressar, mörka kostymer och den traditionella studentmössan är på. Eller iallafall en stund för sedan börjar mössor skickas runt för att signeras av klasskompisarna. En sista hälsning till vännerna de spenderat tre år med.
– Det känns inte verkligt. Det känns som att jag inte är helt närvarande, säger Sarah Walker Tunek.
– Jag tror inte man kommer fatta att allt är slut förens hösten kommer och man inser att man inte ska tillbaka till skolan. Allt har gått så fort, säger Ellinor Nichols Jutterdal.
Årets avgångsklasser har läst halva gymnasietiden på distans men den sista veckan har kittat ihop klassen.
– Sista dagarna har verkligen skapat gemenskap. Jag tror det kommer bli en del känslor senare under dagen, säger Ellinor.
Skål 06.30? Javisst, sa NA19.
06.50 Framtiden
Mackor och fruktfat trängs med alkoholfritt bubbel och redbull. Vi passar på att fånga Faisal Shokran som berättar att om sex månader åker han för att plugga utomlands.
– Jag har precis fått klartecken att plugga i Boston. Jag ska först läsa ett grund år innan jag ska läsa computer science. Det blir både roligt och lärorikt men samtidigt läskigt att lämna sin trygga punkt.
"Äntligen har vi kommit till slutet", säger Faisal Faisal Shokran.
08.00 Mentorstid
Väl på skolan har mentorerna Christian Bauer och Ida Ström dukat upp nästa frukost. Sedan delar de ut brev eleverna skrivit till sig själva inför studenten och från projektorn syns bilder från klassens första skolvecka såväl som första klassfotot. I ett av breven står det:
"Jag vill bara säga att det kommer bli bra oavsett vad du gör och jag är jättestolt över dig".
Student NA19 Vimmerby Gymnasium
10.40 Mösspåtagning och kyrkan
Mössorna åker på och studentsången sjungs innan det är dags att marschera upp till kyrkan. Där delas stipendier ut och hela sex stycken hamnar hos NA19. Tårarna rinner ner för Ellinor Nichols Jutterdals kinder när hon får gå upp och mottaga Webbpartners stipendium. Men det är inte för sin egen del hon gråter.
– Min kille fick stipendium precis innan. Tårarna var för honom. Själv förväntade jag mig inte alls det här, säger Ellinor.
Sedan sätter sig Ester Idelind vid pianot för att framföra Abbas "Slipping through my fingers" och känslorna dyker på studenterna en efter en. Några gråter, andra jämför gåshud. Det blir tydligt att sången för många träffar rakt i hjärtat och att tiden nu håller på att rinna ifrån dem. Snart är dagen slut.
Student NA19 Vimmerby Gymnasium
Sarah Walker Tunek tilldelas stipendium ur Jacob Bjerkingers minnesfond.
12.00 Lunch
Lunchen serveras och ganska omgående ges Malva Hoffstedt ordet. Det är dags för tal.
– Den 17 juni ska vi passera ut genom de här dörrarna en sista gång. Denna dagen ska vi minnas, denna dagen - ett liv, säger Malva när rösten brister och tårarna kommer.
Det märks att känslorna överrumplar henne, precis som för så många andra. Känslorna kryper upp på dem alla under dagens gång: vid den första skålen, när stipendiaterna ropas upp eller så är det en vacker solosång i kyrkan som blir startskottet.
– Nu börjar känslorna komma, samtidigt som man fortfarande inte kan ta in att det snart är slut. Men kvällen är lång, säger Malva.
Sedan surras det friskt under lunchen."Kan vi pausa tiden nu?" och "Man vill ju bara hinna krama alla" hörs mellan tal och spex. Det är nära nu.
När de väl sprungit ut kom alla känslorna på en och samma gång.
14.00 Utspring
Beväpnade med konfettikanoner ställer de sig innanför stora entrén till gymnasiet. Bara två klasser är före innan det är dags för årets vinnare av klasskampen, NA19 att springa ut. Pokalen är med, den är central i numret. Musiken börjar, introt till Lejonkungen hörs. Sarah Walker Tunek bärs ut med pokalen. Sedan ändras musiken, en röst räknar ner innan musiken exploderar och alla studenter hoppar upp i luften till smällar av konfetti och glada hejarop från publiken.
– Det känns bra men allt gick väldigt fort. Jag känner mig nästan lite mållös, säger Nora Exner när vi fångar henne ute i vimlet. Nu är de utsprungna.
Plötsligt stod de bara där på gräset med skylten i handen och hängen om halsen.
"Allt gick väldigt fort. Jag känner mig nästan lite mållös", säger Nora Exner.
Student NA19 Vimmerby Gymnasium