När familjen var klar med en dag på Astrid Lindgrens värld gjorde de en tråkig upptäckt. Fyra av svetsfogarna på deras äventyrssläp var trasiga och det 75 kilo tunga tältet ovanpå, där planen var att de skulle sova, stod inte stadigt. Att krypa till kojs där skulle innebära en säkerhetsrisk. I hast fick familjen tag på det, enligt dem, sista rummet i hela Vimmerby – en hotellsvit där de till slut kunde spendera natten.
– Att vara uppe i tältet kändes som att vara i en sorts vågmaskin. Om vi skulle sovit där hade risken varit att det ramlat ner helt, berättar Olle Lund.
När barnen hade gått och lagt sig påbörjades föräldrarnas febrila jakt efter en bilverkstad, men alla verkstäder hade redan stängt. Vid det här laget hade familjen insett att de inte skulle kunna ta sig hem på ett säkert sätt utan att få släpet fixat. Som en desperat chansning vände de sig då till Facebook där de under kvällen fick tag på Vimmerby Motorsällskap och Roger Frosthed. Han blev räddningen.
– En bekant tipsade om att det skulle vara en stor folkracetävling i Vimmerby. Då tänkte vi att om det är någon som kan laga saker är det folk som sysslar med folkrace, säger Lund.
Morgonen efter lämnade Lund av barn och sambo på ALV innan han, med hjärtat i halsgropen, påbörjade en försiktig färd hem till Frostheds, någon mil utanför stan, dit han blivit inbjuden.
Väl på plats möttes Olle av Roger Frosthed och hans fru som höll på att ladda för fullt inför det då stundande Semesterracet. Hos dem kunde han äntligen få hjälp. Förutom att laga fogarna som var trasiga stärkte Frosthed även upp släpet så att något liknande inte ska hända igen.
– Nu har jag ett mer stabilt släp än vad jag någonsin har haft, berättar Lund.
Han vill nu hylla Roger Frosthed som helt osjälviskt ställde upp när en för honom helt främmande person behövde hjälp.
– Även om de hade massor att fixa med inför folkracetävlingen tog han sig ändå tid att lägga ner en och en halv timme på att hjälpa mig. Det är helt fantastiskt. Han är en hjälte, uttrycker Olle Lund.
För Roger Frosthed var det en självklarhet att ställa upp. Han tyckte synd om familjen, och då han tidigare har jobbat med att svetsa var det inga större problem för honom att fixa till släpet. Själv tycker han inte att han är en hjälte, men att det är roligt att familjen blev tacksam.
– Nej, jag är ingen hjälte. Jag ville bara vara snäll, säger han.
