Så gott som alla föreningar brottas med samma problem. Svårt att locka nya medlemmar. Och svårt att få medlemmarna att ta styrelseuppdrag.
Men i Synskadades förening i Vimmerby kan man stoltsera både med att ha utökat medlemsantalet med tio personer under 2017 - och en lojalitet som är något utöver det vanliga. Britta Bälter och Maggie Ottander axlar två av de tunga posterna, och båda fyller snart 90 år.
- Fast jag tror inte jag är Sveriges äldsta ordförande, säger Maggie Ottander och markerar därmed att 90 är det nya 70.
Det är inte första gången hon är ordförande i SRF, där hon varit aktiv ända sedan 1960-talet, då Vimmerby och Hultsfred hade en gemensam lokalförening. När hon på årsmötet tackade ja till att bli ordförande än en gång, efter att posten varit vakant under ett år, var det för tredje gången. Första ordförandeperioden inledde Maggie 2007, berättar sekreterare Britta Bälter, som har god ordning på föreningens historik.
- Maggie har alltid varit drivande i vår förening, och även när hon inte varit ordförande har hon varit något av språkrör, för hon har förmågan att prata för oss, säger Britta Bälter.
Och Britta Bälter är av samma virke. Hon gick med i föreningen för 30 år sedan, när hon fick problem med synen. Efter det har hon haft olika uppdrag, som bland annat kassör och studieledare.
- Hon är fantastisk, som ett levande uppslagsverk, säger Maggie.
Själv kallar sig Britta Bälter "diversearbetare".
- Det har blivit lite allt möjligt genom åren. I mitt fall gick mina problem att åtgärda med en operation, som lyckades väldigt bra och efter det har jag inte haft några bekymmer. Men det behövs de som har syn också, i föreningen. Och just nu har vi det väl förspänt, med sju personer i styrelsen.
Vid senaste månadsmötet blev det rapport från senaste sammankomsten i tillgänglighetsrådet, och bland annat tog man upp problemet med att den vita färgen på övergångsställen kan vara hal. För underhållningen svarade duon Svae och Suhr. Till nästa månadsmöte får man besök av Kalle Sellbrink och man planerar också för en vårutflykt till Kröngården i maj.
För Maggie Ottander var valet att tacka ja till ännu en ny ordförandeperiod inte svårt.
- Inte när det inte finns någon annan som vill. Föreningen måste leva kvar och synskadade måste få sin röst hörd, där tycker jag ju att vi spelar en viktig roll. Det är bra att ventilera med andra i samma situation och vi kan ge varandra tips och råd, bland annat om tekniska hjälpmedel som vi är beroende av.
- Tidigare hade vi en synkonsulent och tät kontakt med syncentralen. På min önskelista står att någon av personalen exempelvis på Granen skulle få utbildning i våra tekniska hjälpmedel, så att det var enklare att få hjälp när tekniken krånglar för oss.
De båda blivande 90-åringarna rekommenderar fler äldre att engagera sig, om orken finns.
- Det är klart att man måste ju hitta något som intresserar en och berör en, och det gör det här i allra högsta grad. Jag tycker det ger mycket tillbaka, säger Maggie Ottander.
Också för Britta Bälter är stillasittandet avläget:
- Att gå i pension och inte ha något att ta sig för tror jag inte på. Jag började på Folkhögskolan när jag var 73 år och fortsatte med det i 16 år. Olika aktiviteter föder nya intressen.