Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, har omkring 130 lokalföreningar runt om i landet. Vid årsskiftet delade Vimmerby och Hultsfred på sig och nu har Vimmerby sin egen, med ett 20-tal medlemmar.
– Våra medlemmar har ADHD, är bipolära, utbrända, deprimerade, har Aspergers eller personlighetsstörningar. Men vi har också aktiva medlemmar som är med som stöd, människor som inte själva mår psykiskt dåligt men känner att de har en uppgift att fylla i vår förening, säger ordförande Lennart Höglund, vars fru Sylvia är ett engagerat exempel.
En annan stödmedlem är Clarence Dahlström, som i många år jobbat på behandlingshem.
– Att komma hit är som terapi för mig. Det var faktiskt min före detta fru som tipsade de som skulle starta föreningen 2011, att jag kunde vara lämplig. Och jag är stolt att de vill ha mig som sekreterare, att jag fått förtroendet att hålla ordning på alla papper.
Clarence Dahlström säger att om det är en bokstav i RSMH som är viktigare än någon annan är det S.
– Social. Det är det främsta i den här föreningen. Att komma hit och ha någon att prata med, hitta på något tillsammans, att utvecklas tillsammans. Och kaffet är förstås jätteviktigt, som i alla föreningar.
För Lennart Höglund har gemenskapen i RSMH varit ett viktigt verktyg i den långa resan tillbaka efter att han blev utbränd 2001. Han fick också efter en längre tids utredning diagnosen ADHD.
– När jag blev sjuk visste jag inte att jag skulle behöva kämpa i många år, för att kunna leva som jag gör idag. I sju år låg jag på soffan. Föreningen har betytt allt för mig, tillsammans med att jag fått rätt medicin efter att ha provat oändligt många. Här stärker vi varandras självkänsla genom att lära oss mer om oss själva. Det ger väldigt mycket att prata med andra, inte bara de närmaste. Hemma hamnar man i samma hjulspår. Orkar man ta sig över tröskeln och komma hit får man nya infallsvinklar och det är bara bra.
Genom att ge feedback och prata om varför man känner som man gör, hjälper medlemmarna varandra.
– Ibland kör vi mindre självhjälpsgrupper, där alla får möjlighet att komma till tals. De är väldigt populära. Men vill man bara komma hit och vara, eller dra sig undan till ljusterapirummet är det helt okej. Man kan också pyssla i skaparverkstaden. Vi måste också räkna med att ibland kanske folk inte orkar komma över huvud taget, och då är det ingen som lastar en för det.
Att medlemmarnas mående kan gå upp och ner och att behoven ser olika ut kan förstås vara en prövning.
– Det är en balansgång, hela tiden. Men vi försöker alltid fokusera på det friska och vad man är bra på – för alla är bra på något.
Att medlemmar kommer och går tillhör också föreningens grundkoncept.
– Mår man bättre är det vanligt att man inte längre känner samma behov av att komma hit, och det är ju precis som det ska. Vi kan väl säga att vi är en av få föreningar där det inte behöver betyda något enbart negativt när vi förlorar medlemmar.
Andra stannar kvar, som Lennart Höglund.
– Det känns väldigt viktigt att visa att det finns en väg vidare. Möjligheterna att återhämta sig och må bättre är stora och det behöver man också prata om, för det är inte något man alltid ser när man mår som sämst. Jag har själv varit så långt nere man kan komma och att gå med i RSMH kan vara ett steg till ett bättre liv.
En av föreningens uppgifter är att förbättra förutsättningarna i ett större perspektiv, att delta i den offentliga debatten, fungera som remissinstans till olika beslutande myndigheter och att påverka attityder och bemötande och säkerställa att den vård och service man har rätt till finns tillgänglig.
Det finns brister i psykiatrin, tycker RSMH Vimmerby.
– Det saknas ofta en tydlig behandlingsplan och kontinuitet. Har du ett benbrott eller går på behandling hos tandläkaren får du veta om du blivit bättre och vilka åtgärder som kan vidtas. Inom psykiatrin kan man gå i åratal på 45 minuters-samtal med en månads mellanrum utan att du egentligen vet särskilt mycket mer än förra gången.
Nyligen invigdes psykiatrins nya lokaler i Vimmerby. En storsatsning som lyfter den här patientgruppen och det är förstås något som RSMH är positiv till.
– Vi har varit involverade i utformningen av de nya lokalerna, särskilt i början. En del av våra önskemål har gått igenom, andra inte. Vi hade hoppats att det skulle finnas plats för oss, så att vi några gånger i veckan kunde vara på plats och ge information om vår verksamhet, men det var tyvärr inte genomförbart.
Istället hoppas man att de som är nyfikna på föreningen vågar sig till lokalerna på Storgatan 96, där man finns två gånger i veckan. Men med tanke på att undersökningar visar att 25 procent av befolkningen vid något tillfälle i livet kommer att drabbas av psykisk ohälsa når man förstås bara en bråkdel.
– Om alla som behövde komma hit gjorde det, skulle vi nog inte få plats, säger Clarence Dahlström.