En lämplig föreläsning med tanke på årets stora utställning på ALN om Lennart Hellsing med namnet Babel, Babbel & Bananer. Det har pågått sedan 13 maj och avslutas om ett par veckor, den 12 november.

Barnböcker hade tidigare varit pedagogiska och lärande, men kom i Lindgrens och Hellsings litteratur handla om lek, protest och frihet. Tidigare hade en familjeidyll med trygga hem, artiga och prydliga barn visats upp, men nu blev en helt ny (o)ordning, där bland annat Pippi Långstrump kavlar pepparkaksdeg på köksgolvet. Man struntar i regler som vett och etikett. Barnböckerna kom att bli befriande från vuxenvärldens krav.

Lennart Hellsing var en ordkonstnär med sina ramsor, joller och melodier och kunde ses som en revolt mot tidigare folksagor. Nytt var också att man nu i berättelserna hade en namngiven geografisk plats, vilket saknats i de klassiska sagoberättelserna. Det var även fart, tempo och rörelse.

En skillnad kan dock ses mellan författarna, då Pippi Långstump har blivit översatt till 55 olika språk, något som Hellsings böcker inte nått upp till. Svårt att översätta rim och ramsor, när mycket av finessen i språket då försvinner. Lena Kåreland hade en tydlig teori beträffande barnlitteraturen.

– Ett medel att utveckla känsla och fantasi som sammanfaller med konstens uppgift. Inte det rationella och förnuftiga, säger hon.

Lenas forskning kretsar kring det litteratursociologiska med inriktning främst på barn och ungdomslitteratur, samt samspelet mellan barn- och vuxenlitteratur. Hon har även skrivit ett 15-tal böcker i anknytning till ämnet och fått en stor mängd artiklar publicerade i såväl svenska som utländska tidskrifter. Med den kunskap och kompetens som Lena besitter så har hon blivit uppmärksammad och belönad med en rad olika utmärkelser.

Lena Kåreland är även medlem i juryn som utser pristagarna till ALMA-priset,(Astrid Lindgrens Memorial Award) vilket är världens största barn- och ungdomslitteraturpris.