- Jag kan inte låta bli att bry mig, fostra dem lite grann. Hur skulle det se ut om de kom ut i arbetslivet utan hyfs?
Ibland kan vi minnas en vuxen som betytt något särskilt när vi växte upp. En som man aldrig glömmer. Det kan vara en granne, en lärare - eller ett cafeteriabiträde, som Maggan Svensson, som likaväl skulle kunna kalla sig vardagskurator efter alla år av fast och resolut omtanke.
"Va? Jobbar du kvar än?", blir ofta reaktionen när hon träffar sina äldsta årgångar, som vid det här laget blivit sisådär 43. Och så brukar det komma ett: "Det var bra att du höll efter oss..."
En och annan tackar, rent av.
- Jodå, det kan hända att de säger att det var förskräckligt vad jag hängde på dem, men att de faktiskt lärde sig en hel del.