Från golvet hela vägen till toppen

16 år gammal började Roger Pettersson på Ljunghäll i Horn. 34 år senare är han produktionschef på BWG Homes.
Roger har bevisat att den långa, snåriga vägen från golvet till toppen absolut är möjlig - om man har viljan, kunskapen och en viss gnutta tur.
- Mitt sextonåriga jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig i dag, säger Roger Pettersson.

Allt började på golvet. Som 16-åring, efter att ha hoppat av gymnasiet efter en dag, började Roger Pettersson på Thorns belysning i Horn. I dag är han produktionschef på BWG Homes. Han har visat att den långa, snåriga vägen absolut är möjlig.

Allt började på golvet. Som 16-åring, efter att ha hoppat av gymnasiet efter en dag, började Roger Pettersson på Thorns belysning i Horn. I dag är han produktionschef på BWG Homes. Han har visat att den långa, snåriga vägen absolut är möjlig.

Foto:

Vimmerby2015-01-02 07:58


Vi börjar från början. Det känns bäst och enklast så. 1981 slutade Horn-pojken Roger Pettersson högstadiet. Gymnasiet låg runt hörnet - men det var inget som intresserade honom. Han ville börja arbeta. Men efter påtryckningar från modern och systrarna påbörjade han verkstadsteknisk inje på gymnasiet i Linköping. Det gick - i en dag.
- Jag åkte upp och fick ett skåp och åkte hem igen, ungefär. Jag kände att jag var klar med skolan. I efterhand var det ett väldigt korkat beslut, men då var jag mer intresserad av mopeder och tjejer. Jag var fruktansvärt skoltrött och ville börja arbeta, berättar Roger Pettersson.
Arbete fick han. Strax efter avhoppet från gymnasiet, började han på Ljunghäll i Horn. Han blev emellertid inte långvarig. Kort därefter lade Ljunghäll ett varsel - och han fick gå hem. Men det var en annan tid, en annan anda. Andra möjligheter. Det dröjde inte länge innan han fick jobb på Thorns belysning i Horn. Då hade han hunnit bli 17 år.
- Jag blev kvar där ända fram tills 1988. Jag trivdes väldigt bra, men så blev jag värvad till Gullringen för att spela fotboll och med det kom automatiskt frågan om jag inte skulle börja på Gullringshus. Så var det för alla på den tiden. I samma veva träffade jag min sambo Eva och det blev naturligt att jag började där.
Fem år blev han kvar. Sedan kom beskedet: Gullringshus lägger ner all verksamhet. Det var ett mardrömsbesked för hela samhället, och för hela kommunen - men också för honom personligen.
- Det var ett riktigt mörker, både för mig och för samhället och också för kommunen. Det slog oerhört hårt. Jag minns att vi åkte in klumpvis till arbetsförmedlingen och fick stämpelkort. Det var inget prat om framtiden - det var bara dystert. Vi hade småbarn och både jag och min sambo var arbetslösa.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om