"Jag visste inget om det här med medium, det fanns inte i min familj, men jag har alltid haft ett intresse för människor, filosofi, psykologi, teologi. Den så kallade slumpen gjorde att jag hamnade på en kurs med ett duktigt engelskt medium. Det var spännande och trevliga människor och jag blev intresserad. Kursledaren sa till mig att jag skulle kunna bli ett bra medium. Sedan tränade jag och lärde mig mer och mer", berättar Vendela Cederholm.
"Jag undrar om ni kan höra mig? Allra längst ner hur går det för er?" Det är fortfarande ljust ute när Vendela Cederholm ställer sig upp på scenen inne i Björkbackens restaurang. Framför henne tystnar det i den fullsatta lokalen. I blåblommig klänning berättar hon bland annat att det rör sig om tolkningar, att det kan finnas missförstånd.
– Jag försöker prata med rätt person. Om jag pratar med någon och du inte känner igen dig, säg det. Jag tycker att det är viktigt att de får prata med den är här för. Jag blundar en liten stund och så bjuder vi in dem i våra hjärtan. Jag tror att jag ska till dig i vit kavaj.
Så börjar seansen. Vendela Cederholm beskriver någon som hemtam på scen med rund ansiktsform. Någon som omgiven av massa kastruller. Någon som respektingivande med gammaldags kläder. Någon som spelar trumpet. Någon från Skåne och har lämnat smycken efter sig. Någon tanig med kutrygg. Någon gick med kryckor. Någon med massa av katter. Någon beskrivs med förnamn. Ibland tar det tid innan Vendela Cederholm hittar vem i publiken hon ska tala till, ibland går det direkt. "Förstår du vem det är?", kollar hon med varje person.
När personen lokaliserats kommer meddelandet. Ibland är det tack, ibland är det råd. "Stå på dig med i din kontakt med vården", "Vårda dig själv högre", "Hon älskar dig så mycket", "Det kommer lätta ekonomiskt, men kanske inte innan jul", "Kolla kopplingen till släpet", "Det kommer lösa sig".
– Jag tycker att det gick bra, berättar Vendela Cederholm efteråt.
– Jag ser att folk nickar och blir berörda, att det betyder något. Det var många spännande olika karaktärer. Hon med alla kastrullerna var alldeles underbar. Den skånska damen men pengar och smycken var också härlig. Jag är välsignad med det att jag får träffa de här fantastiska människorna. Sedan glömmer jag väldigt fort. Budskapet är inte avsett för mig.
Går det att garantera att det du förnimmer är sant?
– Det går aldrig att veta. Det är upp till mottagaren att bedöma och granska. Det är en lång tids övning som ligger bakom mig och även nu handlar det om att öva, öva, öva och lära sig mera. Du utvecklas när du kan få saker bekräftade eller motbekräftade. Du kan aldrig bli 100-procenting. Allt måste gå genom din hjärna och den är begränsad. Du kan aldrig bortse från vem du är och hur du ser på världen. Jag försöker vara så lite inblandad som möjligt men det går alltid att missuppfatta och missförstå.
Under seansen på crika 1,5 timme går Vendela Cederholm fram och tillbaka på scen.
Hur går det till?
– Det är inte upp till mig att bestämma vem som får budskap eller vad som sägs. Jag tar emot budskap och försöker förstå vem de vill prata med och försöker förmedla budskapet. Det är inte som att prata i telefon eller se på tv. Ibland är det lättare att förstå vad de menar och ibland svårare. All information kommer till de inre sinnena. I form av inre bilder, inre hörande, känslor, känsel, dofter och smak. Förnimmelserna kommer inte genom de yttre organen utan direkt till hjärnan. Enligt min teori, som jag ser det, det är inget som går att bevisa.
Vissa anser att det här är lurendrejeri, vad tycker du om det?
– Jag respekterar de som inte tror på det här och jag hoppas få den respekten tillbaka.
När seansen var över hade mörket lagt sig.
Utomhus har det hunnit bli mörkt och hela rummet är fyllt av röster. Vid ett bord sitter Sofie Andersson, Sandra Kindberg och Ronja Strömbom. De var bland de personer som fick ett budskap under kvällen.
– Vi förstod inte först. Men sen kom vi på att det kunde vara vår gammelfarmor. Det är inte helt solklart men vi har nyligen varit i gammelfarmors hus. Och det hon (Vendela) sa stämde ändå, berättar de.
"Det har varit bra", säger Sandra Kindberg och Sofie Andersson efter seansen.
Längre bort sitter Katarina och Anders Gran för dem är det första gången på seans.
– Det var jätteintressant. Man hade ingen aning om vad man skulle förvända sig. Vi har inte varit på något sådan här live innan, utan har sett på tv och internet. Vi har tittat på alla avsnitt av "Det okända" så vi visste vem Vendela var. Det är fascinerande hur det går till.
Båda berätta att de absolut kan tänkta sig på gå fler seanser, även fast de själva inte blev adresserade.
– Man hade själv gärna haft kontakt med hela släkten, det är lite därför att man gick hit.
"Man tycker sig se och höra saker ibland hemma så det skulle vara roligt med lite svar", berättar Anders Gran.
Vid ena väggen sitter Emelie Alvin och Elin Myrén.
– Det var jättespännande, man fick komma väldigt nära. Visst hade man hoppats på att få ett meddelande, det var en förväntan inför varje ny person som skulle ta kontakt, berättar de.
Vad är det som lockar med seans?
– Det är att man inte vet vad som finns på andra sidan. Mystiken kring det och möjligheten att kunna få budskap från anhöriga.
"Det är naturligt att söka svar och vägledning. Det är inget konstigt", menar Elin Myrén och Emelie Alvin.
"Det är klart att det finns saker vi ser att vi vill göra för att förbättra evenemangen. I det här fallet i vårt eget arbetssätt hur vi ska lägga upp planeringen. Det är första gången och vi visste inte vad vi förväntade oss, men överlag blev den en väldigt bra kväll", säger Simon Johansson.