– De skiter i mig. Jag tycker synd om personalen som jobbar åt kommunen, den ordinarie personalen är kanon, men det måste vara fel nånstans när det hela tiden kommer så många nya att jag vet ju inte vilka jag träffar, säger han.

Vi träffas på Vimarhaga där Gillis Lidström är på tillfällig avlastning, annars bor han i dotterns villa i Gullringen. 

Det har varit en besvärlig tid för 89-åringen med sjukdom och skador som tvingat honom och dottern Lotta att stångas med ansvariga för kommunens hemtjänst för att Gills ska få vad de anser är en dräglig omsorg.

– Alla ordinarie tjejer och killar är suveräna och sliter som djur, men någonstans brister det, säger Lotta Lidström.

Personalomsättningen är stor och vikarierna många, menar de.

– Man vill ju de ska lyssna när man har ont och att det är personal som fungerar. Många kan inte språket och jag förstår inte vad de säger och de förstår inte mig. Hur ska de kunna hjälpa då?

I början av mars tog det fem veckor innan han fick gehör för besvär som senare visade sig vara njursten. Det blev två operationer och blodförgiftning på det. Morfinet påverkade Gillis och vid ett tillfälle föll han hemma och bröt handleden på två ställen. I slutet av maj togs gipsskenan bort.

– Vi såg direkt att det inte stod rätt till, men ingen lyssnade. "Det är bara att träna" fick vi till svar, säger Lotta Lidström.

Fredag den 18 juni blev det sjukbesök. Först i Vimmerby, sen akuten i Västervik.

– Läkarna bara skakade på huvudet och sa att det här är åt helvete, det går inte att göra något åt. Handleden har aldrig läkt, men en annan träning kanske kan lindra, säger han. 

De berättar att de åtskilliga gånger tagit upp synpunkterna med både områdeschefen och verksamhetschefen för hemtjänsten.

.– "Jag hör vad du tycker, men det är jag som bestämmer" är vad vi får tillbaka och när vi skickar klagomål till verksamhetschefen skickas det tillbaka till områdeschefen som utreder sig själv och då blir det ju att allt är så bra. Brukare, personal och även anhöriga, vi är som vi bara vore dominobrickor, menar Lotta Lidström.

Hon är skarpt kritisk mot det bemötande hon fick från områdeschefen i samband med besöket på akuten den 18 juni.

– De fanns ingen personal, fick vi höra, och om jag tog med pappa hem, skulle vi inte få hjälp, ens om vi larmade, det får inte vara så, säger hon.