Gunilla, som vill vara anonym och alltså heter något annat, är en av de många fastighetsägare i Vimmerby som råkat ut för inbrott.
- Jag trodde att jag var trygg. Att jag hade gjort vad jag kunde. När jag flyttade in i villan gick jag över fönster och dörrar för att göra det knepigare för tjuvarna och jag satte upp sensorer på både bak- och framsidan.
Alla lådor
Hon har haft lampor och radio på när hon är på jobbet. Är sällan borta över natten. En enda gång på hela sommaren övernattade hon hos en kompis sommarstuga i hennes sommarstuga.
När hon kom hem den där augustimorgonen behövde hon bara öppna dörren för att förstå vad som hänt.
- Alla lådor var utdragna överallt, mattorna låg lite hursomhelst. Katten var vettskrämd.
Tjuvarna hade tagit sig in i huset via hennes "säkra" sovrumsfönster. När de gjort sitt jobb och tagit matsilvret hon lämnat framme gick de ut via altandörren.
- Vad hjälper det med lås och grejer när det räcker att sätta en kofoto i listen runt fönstret och sedan lyfta ut hela rutan med hjälp av en mejsel. Inte visste jag att ett fönster var så lätt att lyfta bort.
Inbrottet har fått henne att fundera. På vad man kan göra för att förebygga. Hur man hanterar det - och vad som händer efteråt.
- Jag tror det handlar om att aldrig ha kontanter, guld eller silver framme. Då finns det ju i alla fall ingenting att ta. Värdesaker man har hemma ska förvaras i ett väggfast säkerhetsskåp, gärna bakom en tavla. Och så skaffa larm.
"Grannsamverkan - finns det?"
Var tredje svensk är orolig för att råka ut för inbrott. För Gunilla blev oro realitet. Och hon tycker att finns mycket mer att göra både förebyggande och efteråt.- Grannsamverkan - vad är det för nåt? Finns det ett nätverk måste det ju också vara till för något. Jag har inte hört ett ljud från dem under de två år jag bott i villan.
Så jobbar vi med nyheter