Varje Är drabbas, grovt rÀknat, 10 000 svenskar av plötsligt hjÀrtstopp. UngefÀr 600 överlever, enligt statistik frÄn HjÀrt-Lungfonden.
Gunnel Gustafsson sĂ€ger att hon och Kjell var som de flesta andra, innan deras sons svĂ€rfar drabbades â och överlevde â ett plötsligt hjĂ€rtstopp. âDet hĂ€nder inte ossâ.
â Vi visste knappt vad plötsligt hjĂ€rtstopp var och var förstĂ„s chockade över det som hĂ€nt Janne. Det gjorde ocksĂ„ att vi hade de samtal alla borde ha. I efterhand kan jag se att jag fĂ„tt styrka av att vi hann prata om döden och hur vi skulle göra om nĂ„got hĂ€nde nĂ„gon av oss.
PÄ ett sÀtt förberedd pÄ att livet kan ta snabba och smÀrtsamma vÀndningar. PÄ alla andra sÀtt var hon totalt oförberedd.
â Att det skulle hĂ€nda Kjell fem mĂ„nader senare var förstĂ„s helt ovĂ€ntat. Han hade varit pĂ„ lĂ€karkoll nyligen, allt var bra. Och vi hade det bra. Vid tre-fikat pĂ„ jobbet, strax innan han trillade ihop i omklĂ€dningsrummet, sa han just sĂ„ âjag har det sĂ„ braâ.
De hade sett fram mot en helg i Göteborg, dÀr sonen Henrik skulle spela keyboard i Ida Redigs Mellobidrag, bilen skulle in pÄ service, som sÄ ofta hade idrottstokige Kjell varit pÄ hockey och pÄ kvÀllen drack de varm choklad. Torsdagen den 8 februari hade Gunnel sovmorgon och Kjell Äkte till jobbet. NÀsta gÄng hon sÄg honom var han död.
Kjell hade snabbt fÄtt hjÀlp av en kollega, ambulansen var runt knuten och sjukvÄrdspersonal jobbade med honom i 45 minuter. Men hans liv gick inte att rÀdda. NÀr hon kom fram till sjukhuset i VÀstervik efter vÀrldens lÀngsta resa fick hon beskedet "tyvÀrr".
â Det gĂ„r inte att tĂ€nka hur högt jag skrek. Det gĂ„r inte att ta in, dĂ€r ligger min store starke man och ser ut som vanligt, men Ă€r borta. Man tror det Ă€r en mardröm. Min svĂ€rson lutade sig över honom och viskade âoch vi som skulle berĂ€tta att du skulle bli morfar igenâ. Det var sĂ„ stort, men sĂ„ smĂ€rtsamt. Jag sörjer att han inte fĂ„r följa barnbarnen, som han Ă€lskade sĂ„ mycket.
Kyrkan var full med folk pÄ begravningen och efterÄt blev det raggmunk och semlor pÄ Kjells favoritlunchstÀlle. Gunnel och familjen har passerat sorgeÄrets alla datum, högtider och hÄgkomster.
â Sorgen finns dĂ€r fortfarande, men börjar gĂ„ över i nĂ„got större. Saknad. Vi trĂ€ffades som tonĂ„ringar och blev bara tajtare med Ă„ren. Det fanns sĂ„ mycket ordlös kommunikation och förstĂ„else som jag kan sakna, och allt bus han hade för sig. Detaljer som pĂ„minner om honom hela tiden, en lĂ„t, nĂ€r jag kapade granen alldeles för kort och nĂ€stan kunde höra honom skratta, för det var nĂ„got vi alltid var oense om, hur hög en julgran ska vara.
FavoritfÄtöljen stÄr tom och det Àr tungt att gÄ hem frÄn jobbet pÄ fredagarna. Men kontaktnÀtet runt henne Àr tÀtt och starkt.
â Jag har vĂ€rldens bĂ€sta familj, nĂ€ra vĂ€nner som alltid finns till för mig, grannar som stĂ€ller upp och ett arbete pĂ„ förskola dĂ€r jag fĂ„r kraft och tröst. Jag fĂ„r vara precis sĂ„ ledsen som jag Ă€r ibland och behöver inte lĂ€gga energi pĂ„ att vara lĂ„tsasstark. Och Kjell. Trots att han inte finns fysiskt finns han pĂ„ min axel hela tiden. Kanske just för att vi fick sĂ„ mĂ„nga Ă„r och en fin grundtrygghet tillsammans, och att jag valt att bo kvar i huset dĂ€r jag pĂ„minns om honom, det var ju han som var fixaren och verkstĂ€llaren av alla idĂ©er jag kastade ur mig.
Hon har hittat sin egen överlevnadsstrategi.
â Jag tar ett steg i taget, jag ser det som att jag mĂ„ste öppna en dörr till nĂ„got annorlunda. Ingen annan kan göra det Ă„t mig. Jag vet att han skulle bli ledsen om jag inte gjorde det bĂ€sta av det liv jag har fĂ„tt och dĂ€rför gör jag sĂ„ gott jag kan â för att mĂ„ sĂ„ bra jag kan. Och jag blir varm av att fĂ„ höra frĂ„n sĂ„ mĂ„nga hur omtyckt Kjell var. Det Ă€r ju inte bara jag och barnen som tycker att han var fantastisk, omtĂ€nksam och engagerad.
Alla hjÀrtans dag har fÄtt en annan betydelse.
â Jag tĂ€nker Ă€nnu mer pĂ„ hur viktigt det Ă€r med kĂ€rlek, att vi stannar upp och sĂ€tter vĂ€rde pĂ„ smĂ„ saker. Och hur oerhört viktigt det Ă€r att det finns hjĂ€rtstartare, att folk vet hur de anvĂ€nds. Och att forskningen fĂ„r medel sĂ„ att sjukvĂ„rden kan bli Ă€nnu bĂ€ttre pĂ„ att fĂ„nga upp de som riskerar att drabbas av hjĂ€rt- kĂ€rlsjukdomar.
