Gustav Andersson Lilliehorn är upprymd. Hans första egna kortfilm har haft premiär inför nästintill fullsatt salong på Filmhuset och i helgen var Fleshlight en av ett 80-tal utvalda filmer som visades på Sveriges kortfilmsfestival.
Två tillfällen som gett bekräftelse.
– Att få visa sin film är varje filmskapares dröm, att se om publiken reagerar som man tror de ska göra. Det överträffade mina förväntningar. Och så vidgas ens nätverk.
Fleshlight – jag fick googla. Hade inte en aning om vad det var.
– Haha, det beror nog på målgrupp. Vissa vet precis, andra inte alls. Många män jag pratat med vet vad det är. De flesta kvinnor säger ”vad är det?”
En dramakomedi om ett sexhjälpmedel för män, alltså. Eller vad som händer när Lisa upptäcker att hennes kille gömt en fleshlight i garderoben och snart kommer kompisarna för Lisa fyller år och hon ska gömma sin förvåning ända tills allt går åt skogen när hemligheten kommer upp under födelsedagsmiddagen, under dramatiska former.
Gustav Andersson Lilliehorn väljer skavet för att komma åt något annat. Relationer. Kommunikation. Humor vill han också använda.
– Det är en film som bäddar för känslor, jag ville få med olika åsikter, och få det balanserat. Det ska vara svårt att välja sida, och målet är inte att servera ett svar på vad som är rätt eller fel. Målet är att öppna upp för diskussion.
En diskussion av det slag som är själva fröet till filmen.
– En sen kväll på McDonalds med min flickvän och kompisar. Vi började prata om man kan jämföra kvinnliga sexleksaker med manliga, och det kan man tydligen inte. Det blossade upp ett ganska hätskt samtal med mycket känslor. Och jag tyckte det var intressant. Att ett ganska tramsigt ämne kan handla om något mer. Jag har dragit slutsatsen att det handlar om förmågan att kunna ha en öppen och sund kommunikation.
Gustav upptäckte att han ville underhålla redan när han var liten och gjorde filmer hemma i trädgården i Vimmerby med sina systrar. Fick mersmak på en kurs på Fabriken när han var 12-13, gick film- och musikgymnasiet i Norrköping. Efter fyra år som heltidsanställd reklamfilmsregissör på produktionsbolag i Stockholm, som gav trygg grund i hantverket och tekniken, kände han att han ville prova något annat. Han blev frilansare, startade eget för ett drygt år sedan.
Från månadslön till nudlar?
– Snarare är det någon gång jag kan så är det nu. I framtiden har jag förhoppningsvis barn, nu är ramarna inte lika tajta. Det svåraste är att man som skrivande regissör föder alla projekt själv, i den här åldern är det ju ingen som kommer till en och säger ”jag vill att du gör det här”. Man jobbar ensam och ibland saknar jag kollegor – men är glad att jag har utvidgat mitt nätverk.
Fleshligt kommer att visas på ytterligare några festivaler i Sverige, och snart hoppas han få besked om den får flyga internationellt.
– Filmen blev klar lite mellan festivalsäsongerna. Vi får se hur det går i höst. Det vore jättekul att se om publiken reagerar på ett annat sätt i andra länder.
Och redan nu är han igång med nästa projekt.
– Också en kortfilm, och det blir humor. Mer kan jag inte säga nu. På lång sikt vore det fantastiskt med en långfilm eller tv-serie, och drömmen vore ju något som kan visas på bion hemma i Vimmerby.