Klockan är fem på morgonen och Johan Lingefelt är på väg till jobbet i Hultsfred. Det är mörkt, ingen snö och inte speciellt kallt. Efter en liten grusväg kommer han ut på asfalt och svänger sedan mot Vimmerby.
- Jag tog det lite försiktigt, det kan vara halt där i vägskälet, men det var ingen fara. Efter några hundra meter närmar jag mig en svag vänstersväng - då släpper väggreppet och jag får sladd. Bilen rullar några gånger och hamnar i diket. "Inte nu igen", skrek jag.
- Det visade sig vara riktigt halt där i svängen. Förrädisk svarthalka.
Öm i nacken
För tre år sedan krockade Johan Lingefelt med ett vildsvin och fick lindrig hjärnskakning och lite småsår. Nu var det dags igen. Men den här gången räckte det inte med lättare skador.
- Jag försökte ringa hem men min fru sov. Svärfar bor i närheten, han svarade och kunde hämta mig. Jag kände mig lite öm i nacken, men inget mer än så.
Hade änglavakt för andra gången
Den 16 januari 2015 är ett datum som för alltid är inristat i Johan Lingefelts huvud. Bokstavligt talat. Ärren efter de fyra skruvarna i skallbenet kommer finnas där som en ständig påminnelse om hur nära döden han var den där mörka, hala vintermorgonen för snart två månader sedan.
Johan Lingefelt klarade sig med nöd och näppe från trafikolyckan i mitten av januari. Hade frakturen på halskotan spruckit åt andra hållet hade han förmodligen inte varit vid liv idag. Halovästen med de fyra skruvarna stabiliserar huvud och hals under tiden kotan läker.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter