Det säger Björn Berselius, kammarrättsråd vid Migrationsöverdomstolen sedan 2006. 

– Omständigheterna verkar delvis ganska lika mellan det fall vi tog upp och familjen Berishas situation, men jag har inte mer insikt i det målet, säger Björn Berselius.

Migrationsöverdomstolen har samma roll som Högsta Domstolen, HD, har i brottmål. Där prövas principiellt viktiga mål, exempelvis som har avgörande betydelse för hur lagar ska tolkas av andra domstolar och myndigheter.

Målet med den 14-åriga flickan bottnar i att Migrationsöverdomstolen vill pröva vad som väger tyngst, barnets bästa enligt Barnkonventionen som blev svensk lag den 1 januari 2020 eller den så kallade "begränsningslagen" som infördes som en tillfällig lag i Utlänningslagen 2016 för att minska asylinvandringen till Sverige.

– Vi ansåg det angeläget att pröva en situation med lång vistelse i landet och ett barn som anpassat sig till Sverige och ställa det mot begränsningslagen som gjort det mycket svårt att få stanna i Sverige, säger Björn Berselius.

Strax före jul i fjol kom det avgörande beslutet som ger flickan och föräldrarna rätt att stanna trots att de varit i Sverige utan uppehållstillstånd sen 2004. Migrationsöverdomstolen pekar särskilt på att flickan format sitt liv helt i Sverige och att hon som tonåring befinner sig i ”en identitetsskapande ålder med sociala relationer utanför den egna familjen”.

– Vi tittade väldigt mycket på vad Barnkonventionen och barnrättskommittén säger samt vad förarbetena till de svenska bestämmelserna anger och när vi ställde det mot de intressen som begränsningslagen innebär, kom vi fram till att barnets skäl vägde tyngre. Exempelvis kan ett barn knappast lastas för valet att inte lämna landet, säger han. 

Det är ett beslut som andra domstolar ska rätta sig efter.

– Det är vägledande beslut som underinstanserna Migrationsverket och migrationsdomstolenarna ska följa. Det är tanken, säger Björn Berselius.

Men huruvida beslutet också bör styra familjens Berishas ärende kan han inte kommentera konkret.

– Jag kan inte uttala mig om bedömningar i andra ärenden, och hur utgången ska bli eller blivit, men vårt beslut visar att man ska se till barnets situation och sen väga det mot andra intressen och hur man går tillväga med det, säger han.